Hälsa · Träning

Tränar igen!

Idag börjar min träning igen! Efter 8 dagar helt utan träning pga min fotolycka så gjorde jag mitt första träningspass idag.

Jag fick via MR 2013 veta att fem(5) av mina diskar i nacken var utslitna, en disk var så illa däran att nerven låg i kläm. Då började resan mot att slippa ha ont och den har varit lång och full av bakslag, men jag har sedan en tid tillbaka hittat en balans som fungerar. Det innebär att jag behöver göra mina prehabiliterande övningar för nacken ungefär 2 gånger i veckan för att hålla smärtan borta. Inget svårt val när alternativet är smärta!

Så jag har gjort övningar som tog ungefär tio minuter och det lilla var härligt nog, underbart att känna att jag är på väg tillbaka, även om foten är gipsad ett tag till!

Lånad bild av Topphälsa

Hälsa · Träning

Fasen, det känns bra!

Jag har just uppdaterat en sida på min blogg http://anneliewahlman.com/traning/ och då reflekterade jag just över att jag är så bra i nacken som jag ändå är nu.

Om jag jämför med hur dålig jag var precis efter jag skadat mig för 2½ år sedan så är jag bättre nu än jag vågat hoppas på. Jag kan köra ett relativt hårt fyspass nu och få ont dagen efter, men sedan känns det ok och det är nu mest i ytterlägen jag känner smärta i nacken, medan jag då hade värk hela tiden, dygnet runt vad jag än gjorde. 

Men såklart har det tagit lång tid och timmar av träning, sjukgymnastik, laserbehandling och rehabträning. 

Att bli gravid var väl troligtvis inte det bästa att önska med tanke på nacken och det har varit många dagar och nätter med mycket smärta och såklart tårar. Även om det är tungt och dumt för nacken med allt bärande som nu gäller så har det samtidigt varit en drivkraft till att träna mer och en förutsättning för att kunna fungera i vardagen. Det har gjort att mina timmar i gymmet och min rehanträning är fler än det nog annars skulle vara. 

Min sjukgymnast har sagt att jag nog får ställa in mig på att jag alltid kommer ha ont i nacken, men jag är motiverad att göra det jag kan för att slippa så mycket smärta det går och då är det träning som gäller! Därför är träningen ett måste för mig och jag har inte något val om jag inte vill ha ständigt ont. 

Familj · Hälsa · Träning

Bra i nacken!!

Ja, det är nästan sant att jag är bra i nacken! Jag är så bra jag kan bli i alla fall efter bara två behandlingar hos min suveräne sjukgymnast Nichlas! Jag har gått hos honom ända sen jag fick min diagnos och då var jag långt mycket sämre, men har sen dess blivit långsamt bättre. 

Helt bra kan jag ju aldrig bli i nacken eftersom mina diskar ju är utslitna och de kommer aldrig reparera sig, men med hjälp av Nichlas och med träning så kan jag hålla mig smärtfri i nacken. 

Vi gjorde uppehåll i mina behandlingarna när min gravidmage blev för stor. Laserbehandling är en stor del av behandlingen och då behöver man ligga på mage, men förra veckan var jag alltså tillbaka hos Nichlas igen!

När jag kom dit då var nacken så sned att han sa att han skulle få mycket att göra, sa han. Många knakar och brak senare började det se bättre ut även om han inte fick bort allt den gången. Igår lyckades han få bort sen sista låsningen också. 

Just nu kan jag röra nacken så mycket mer än jag kunnat göra de senaste sex månaderna och jag har inte ont om jag inte vrider i ytterlägen. Jag ska på ytterligare en behandling nästa vecka, sen får vi se om det kan räcka för stunden. 

Min träning har varit det viktigaste för att kunna bli smärtfri eftersom jag behöver ha muskler som håller isär kotorna nu när diskarna saknas och jag har gjort ett bra jobb med den biten. 💪 Det kunde också Nichlas intyga och nu när han även kunde lossa på de låsningar jag haft i nacken och bröstryggen och rätta i det som låg snett i nacken så känns det som att gå på moln. 

Att vara smärtfri är underskattat!! 

 

Familj · Hälsa · Träning

Friskförklarad!

Var till sjukgymnasten idag och han tycker att den senaste månades träning gett så bra resultat att han nu tar sina händer ifrån mig och “friskförklarar” mig från och med nu. Det betyder inte att jag är bra i nacken, men att jag kan klara att träna bra på egen hand och han behövs inte mer. Det jag nu behöver göra är att fortsätta träna lika bra som de senaste fyra veckorna så kommer jag stärka rygg och nacke så bra jag kan. Att jag får ont ibland kommer inte kunna bortses ifrån, men huvudsaken är att kroppen klarar att återhämta sig rätt snart igen och så har det varit på sista tiden.

Tidigare har jag dippat och fått rejält ont i nacken av ett bakslag och varit dålig i upp till en vecka, men nu är det hanterbart och jag är fortare tillbaka till ett bra läge igen (på 1-2 dagar) och det var vad han ville se innan han släppte taget.

Så fortsatt styrketräning två bra pass i veckan (“lasta på bara och utmana dig själv”, sa han) så kommer jag stärka kroppen för att klara både graviditet, förlossning, men framförallt att leva med mina problem med mina utslitna diskar i nacken. Om musklerna blir tränade så kan de se till att kotorna inte ligger emot varandra och då slipper jag den värsta smärtan. Som ljuv musik i mina öron och motivationen att fortsätta träna är på topp!

Den laserbehandlig jag fått varje gång jag varit till Niclas är ändå inte längre något alternativ eftersom jag måste ligga på mage för att den ska funka och idag var det gränsfall att jag kunde ligga på mage, trots att jag hade min kudde med mig att ligga på, haha. Så nu får jag klara mig själv! Det kommer gå bra!

Hälsa

Provsvaren

Idag träffade jag läkaren och fick besked från magnetröntgen av nacken. Tyvärr var det inga roliga besked och jag var inte helt förberedd på det jag fick höra. Det var inte diskbråck utan förslitning av diskarna i nacken som orsakat mitt onda. 5 av nackdiskarna (C2-C7) var nedslitna och en av diskarna (mellan C5 och C6) var väldigt sliten så kotorna nästan låg direkt på varandra och gjorde att nerverna knappt fick plats och var troligtvis anledningen till att jag haft så ont den sista tiden. Vad som gjort att det gått så långt och blivit så slitet är ju svårt att veta säkert och läkaren var förvånad över att kunna konstatera så pass tydliga åldersförslitningar på någon så ung, men det var ändå ett faktum.

Detta behöver jag nu ta ställning till, ta in och förstå och förhålla mig till. Vad innebär detta nu för mig, vad kan jag göra och vad måste jag nu inse att jag inte kommer klara av längre? Allt som innebär att jag böjer nacken bakåt är helt uteslutet enligt läkaren eftersom det bara provocerar och förvärrar skadan och smärtan. Att lyfta armarna framåt eller ovanför huvudet likaså.

Såklart tänker jag på vad kan det bero på att jag fått såna förslitningar redan nu och hur kommer detta bli om några år, eller när jag kommer upp i pensionsåldern? Det som redan är nedslitet av diskarna går ju inte att återskapa så det kommer ju aldrig att läka igen utan bara bli sämre. Förhoppningsvis kan jag hitta sätt som gör att försämringen går så långsamt som möjligt och jag har redan bokat in den första träffen med en sjukgymnast som ska hjälpa mig med övningar som kan stärka musklerna i nacken och på det viset förhoppningsvis ta bort en del av värken.

Min mamma lider ju av “Osteoporos” även kallat “benskörhet” och visst undrar jag om det går i arv och om det kan vara så att även jag drabbats och hade dåligt skelett från start? Visst har jag slitit hårt många gånger uppväxt på landet med skötsel av hästar och mockning och såklart slet de perioder av utomladsarbete med skötsel av många hästar då jag jobbade hårt under lång tid, men det känns inte som att det skulle ha slitit så pass mycket utan istället stärkt min kropp! Jag tror dock att de år av intensiv roadracingåkning inte gjorde att jag blev bättre heller då jag ofta fick ont i nacken efter en kvälls åkning under flera timmar på banan. Jag tänker också på det Homeopaten sa att mitt immunförsvar och tarmflora hamnat i obalans och gjort att mina egna bakterier angripit diskarna vilket var hans förklaring till de kompressioner och diskbråck han såg när han ställde sin diagnos – ens innan han visste att jag hade ont i nacken!? Oavsett vilket så är ju skadan redan skedd och det går som sagt inte att återskapa en skadad disk, det som är förslitet är borta.

Jag har ju även väldigt ont i ländryggen och undrar nu om jag har samma diagnos där, även den delen av min kropp är lika sliten som min nacken och enligt homeopaten så såg han samma diagnos där som i nacken och eftersom han hade helt rätt i det första fallet så ligger det ju nära till hands att tro att så är fallet även för min ländrygg. Jag pratade med läkaren om detta och han ansåg att jag får utgå ifrån att det är på det viset och att hitta övningar hos sjukgymnasten som är anpassade för förslitningar även i min ländrygg. Om jag efter en tids sjukgymnastik inte blir bättre så får jag återkomma för en ny remiss för magnetröntgen av ländryggen för att i så fall få besked svart på vitt.

Dessa nyheter var inte på något vis trevliga och jag tror jag behöver smälta detta ett tag för att sedan försöka ta itu med det jag behöver för att hitta en livsstil och träningsform som gör att jag kan leva utefter dessa förutsättningar på bästa möjliga vis.

Röntgensvar: C2-7 måttl diskdegen, C5-6 betydligt avsmalnat hö intervertebralforamina pga pålagr+ degen, möjlig nervrotspåverkan