Hälsa

Idag för fyra veckor sedan…

…hade jag varit sängliggande i stort sett i nästan fem veckors tid.

Jag får lite perspektiv när jag kan se att på dessa fyra sista veckor har jag gjort en enorm resa på vägen tillbaka till att må hundra procent bra igen. Jag har gått från att ligga orkeslös i sängen till att idag jobba 4 timmar om dagen, orka ta en promenad varje dag, göra yoga, rehab för nacken, handla, laga mat, fixa med lite hushållssysslor, ta hand om barnen och vara glad och positiv för det mesta!

Jag jobbar fortfarande med att göra avslappningsövningar varje dag samt att gå och lägga mig och vila ungefär 30-60 minuter varje dag, detta kommer vara en förutsättning ett tag till framöver för att jag ska fortsätta må bra. Jag går också fortfarande och träffar en psykolog, nu varannan vecka, men från början gick jag varje vecka. Jag har läst otaliga böcker och skaffat mig kunskap om hur man återhämtar sig från en utmattning, samt att jag har läst på om kosten och tagit ansvar för att laga min egen mat så den blir så bra och energirik som möjligt.

Jag är för det mesta glad och mår bra, men jag har en extremt låg stresströskel så jag märker att jag måste träna på att djupandas flera gånger om dagen för att jag får högre puls eller får stresspåslag av nästan ingenting. Jag har också fått tillbaka mitt magsår vilket troligtvis beror på den långvariga stressen jag gått med i några månader nu, men den hoppas jag ska läka ut i takt med att jag mår bättre. Jag tar Atarax för att kunna sova om nätterna för det har varit den största nyckeln i återhämtningen, att få en bra sömn. Den är inte perfekt än, men mycket bättre än för några veckor sedan!

Jag ser med tillförsikt fram emot kommande veckor då jag hoppas jag tar ytterligare några steg framåt i denna process…

Advertisements
Hälsa · Träning

Yoga, yoga, yoga!

I drygt två veckor nu har jag gjort solhälsningen så gott som varje dag. Det är inte speciellt mycket träning, men jag är ute efter att skaffa mig en rutin av att träna och därför har jag lagt ribban så pass lågt att jag vet att jag klarar detta varje dag.

När jag fått rutin på att träna så vet jag att jag kommer öka på träningen, både prestations- och tidsmässigt, men jag känner att det är väldigt viktigt att det får växa fram i lagom takt då tills jag är redo så är det tre rundor av övningen som man nästan ser hela av i videon som gäller!

Familj · Hälsa

Ny vecka, ny start!

Det är svårt att inte dra på smilbanden när man är tillsammans med denna lilla spjuver.

Gårdagen blev helt ok efter bottennappet i förrgår. Jag var uppe nästan hela dagen, men vilade då och då för att få så mycket återhämtning jag kunde.

Ny vecka, nya chanser att ta några steg mot full återhämtning. Ett steg och en dag i taget…

Hälsa

Bakslag

Igår kom ett bakslag. Ångest, stress och tårar och sängläge hela dagen.

Jag tappade fotfästet och det där “hålet i bröstet” jag så tydligt kände när det var som värst gjorde sig påmind igen. Det bränner och svider och jag får svårt att få luft. Å N G E S T, stavas det! Inte roligt någonstans!

Bara att ta sig igenom dagen och börja om igen nästa dag och hoppas på att den blir bättre.

Jag har ångestkänning även idag, men ska försöka ta det lugnt så denna dag blir lite bättre än gårdagen… 🙏🏻

Familj · Hälsa

Yoga 🙏🏻

Jag har nu gjort den s.k. solhälsningen varje dag i sex dagar nu (förutom i förrgår då jag var magsjuk) och det märks faktiskt skillnad i smidighet även på den korta tiden.

Jag har bestämt mig för att trappa upp träningen långsamt så målet just nu är att ta en promenad, samt göra tre solhälsningar om dagen.

Det är rimliga mål att sätta just nu mitt i återhämtningen samtidigt som jag också har börjat jobba. Att också vila och göra andningsövningar varje dag behöver bli en del av min vardag för att jag ska återhämta mig. Jag har ju sett vad som kan hända annars.

Arbete · Böcker · Familj · Hälsa · Mat · Träning

Summering

Om jag ska backa bandet lite och ta och summera ihop vad som hänt de sista två månaderna i mitt liv…

Den 18 februari gick jag och la mig tidigt på eftermiddagen för jag var trött och sedan kom jag inte ur sängen på fem dygn. Jag var sedan i princip sängliggandes i fem veckors tid. Jag var helt slut i kroppen med hög puls, väldig stress i kroppen, extremt ljudkänslig och med tinnitus-liknande tjutande i mina öron, väldig ångest och tårar som aldrig ville sluta rinna. Det tog mig några veckor att hitta en någorlunda balans, men som sagt, drygt fem veckor innan jag blev fri min stress och ångest helt.

Jag gick hos psykolog varje vecka och de fyra första träffarna så grät jag nästan konstant (då också), jag pratade fort och drog efter andan hela tiden och kände mig så speedad. Kroppen kunde helt enkelt inte slappna av, som om jag var överhettad. Jag sov de första dygnen, men sedan hade jag väldigt svårt att sova och fick panikångest vid ett par tillfällen när jag skulle sova. En natt satt jag uppe hela natten för jag vågade inte försöka sova för då kom paniken. Det var så enormt läskigt och jag var rädd på riktigt och tänkte ringa 112. Jag vet väl vad panikångest är och att man inte dör av det, men jag kändes inte som att jag fick luft och det var tufft att bli av med den känslan.

Jag började ta Atarax på kvällen och det hjälpte och jag kunde sova bättre och bättre om nätterna. I takt med att jag kunde sova så mådde jag lite bättre, men klarade (och klarar inte än) mycket stress utan får puls direkt och sedan tar det lång tid att varva ner igen. Jag började rätt snabbt göra andningsövningar flera gånger om dagen, samt djupandades som jag lärt mig på yogan. Jag lyssnade på många böcker som handlade om att läka och komma tillbaka efter en utbrändhet och jag lyssnade på en bok som handlar om högkänslighet, eftersom jag har förstått att jag är en sådan person (högkänslig). Det lugnar mig att logiskt kunna förstå mitt mående och se att det finns bra sätt att ta sig ur för att må bra igen. En sådan viktig pusselbit var kosten så jag började laga min egen mat, ta lite extra vitamintillskott och se till att jag åt bra! Jag försökte också reda ut alla tankar jag hade i huvet om saker jag borde göra, men som bara blivit en enda röra. Jag sorterade upp dessa och skrev ner alla tankar eftersom de dök upp för att “bli av” med dom, det hjälpte! Jag åtgärdade ingen av dom, men bara genom att skriva ner dom så kunde jag sortera, prioritera och se vad som var viktigt EGENTLIGEN vilket gjorde att jag kunde släppa taget om annat. Tydligt blev då vad som var viktigast att ta tag i – sömn, mat, vila!

När sömnen och maten började ge resultat så kom snabbt orken tillbaka också. Jag orkade då börja ta tag i en del praktiska saker angående pappa och det gjorde i sin tur att jag kunde släppa en del av stressen jag haft och ångesten försvann till slut helt och nu har jag inte känt av den på nästan två veckors tid. Saker jag listat som inte så viktiga egentligen har jag låtit vara, det är inte prio nu.

Anledningen till att kroppen sa nej …

…och krävde vila och återhämtning på det här sättet tror jag är att jag har under lång tid, flera år gjort mer än vad jag egentligen orkat. Jag har kört på bara utan att lyssna och vila ordentligt. Det har varit turbulent på jobbet under flera års tid och flera av mina närmaste kollegor som jag tycker mycket om sade upp sig och slutade och jag tappade motivationen och glädjen till mitt jobb. George har jobbat mer än tidigare och jag har tagit stort ansvar hemma, förutom att jobba heltid. Att vara mamma till Mille är underbart, men han är intensiv och har krävt massor av energi, som jag väl egentligen inte haft! Det har varit mycket med mamma och pappa, först mammas sjukdom, sedan hennes död och nu pappa som hastigt blir sämre i sin demens. Många ringer ang pappa och jag är den som behöver ta beslut och sköta en del praktiskt och det hela tillsammans gjorde nog att skutan tog in vatten och sjönk till slut  (det är alltså jag som är skutan i metaforen, hehe). Jag har nu lagat hålen, tjärat in botten och lagat seglen och sedan öst ur vattnet skopa för skopa för att nu flyta någorlunda bra igen. Nu gäller det bara att se till att sköta underhållet och inte ta in för mycket last i båten…

Inte alls läge att ropa hej än, men jag känner en enorm skillnad i min ork nu och framförallt är det en enorm lättnad att stressen är borta ur kroppen. Idag börjar jag jobba igen efter att ha varit heltidssjukskriven för Utmattningssyndorm i nästan 8 veckor. Jag börjar på 50% så får vi se när det blir läge att trappa upp, men jag tror att det är bra att skynda långsamt för jag vill inte få bakslag pga att jag stressar och riskerar att inte lyssna på kroppen igen.

Just nu tar jag en dag i taget, ser till att få min vila och återhämtning varje dag, gör andningsövningar minst en gång om dagen och sedan fyra dagar tillbaka har jag även gjort yoga i form av Solhälsningen varje dag. De sista veckorna har jag tagit en promenad om dagen och den fysiska ansträningen har också varit en viktig pusselbit i att jag tagit mig tillbaka relativt fort igen. Nu ska jag vårda detta och använda detta som en erfarenhet rikare i livet.

Det man inte dör av, gör en starkare!

Litteratur jag läst och vill rekommendera:

Nya självläkande människan, Sanna Ehdin (denna läste jag två gånger)
Drunkna inte i dina känslor, Doris Dahlin, Maggan Hägglund (även denna läste jag två gånger)
Hur jag lärde mig förstå världen, Hans Rosling
Lycka! En handbok i konsten att leva, Dalai Lama
Djup och helande sömn, Annalena Mellblom
Lär dig leva, Susan Billmark, Mats Billmark
Ett öppet hjärta, Dalai Lama
Att välja glädjen, Deepak Chopra

Böcker som står på att-läsa-listan:
Factfulness, Hans Rosling
Självkänsla – inre styrka, Camilla Gyllensvan
Munken som sålde sin Ferrari, Robin Sharma
The success Principles – How to get from where you are to where you want to be, Jack Canfield
Mod att vara sårbar i dina relationer, i ditt föräldrarskap, Brené Brown
Passionskoden, Eva Sanner
Panikångest och depression, Christian Dahlström
The life-changing Magic of Tidying, Marie Kondo
Omgiven av idioter, Thomas Erikson