Arbete · Familj

Vad ska jag göra då?

Vad handlar mitt nya jobb om då?

Jag måste få berätta lite mer om vad jag ska pyssla med inom kort, även om allt inte är påskrivet och klart än, men vi är nästan i mål så jag kan avslöja lite mer.

Jag och min vän, tillika före detta kollega E kommer till hösten att starta en stor kläd- och inredningsbutik i Gävle och vi kommer sälja på kommission, alltså second-hand. Allt vi säljer är inlämnat av andra och är återbruk som vi sedan säljer vidare i butiken.

Vad som lockar kunderna att lämna in sina varor hos oss är att de får 40% av vinsten. Samliga inlämnare får ett konto hos oss dit pengarna hamnar direkt vi scannar varan vid försäljningen och kunden kan sedan välja att själv handla för dessa pengar, eller hämta ut det när som helst.

Hållbarhet och återbruk ligger ju verkligen i tiden så därför tror vi att tiden är rätt att testa detta i Gävle.

Mer info kommer inom kort, ‘stay tuned‘.

//Annelie20190715_113912381_iOS

 

Arbete · Familj

Nya utmaningar

Till hösten ska jag sätta tänderna i kanske mitt livs största utmaning!

Ja, så är det nog. Jag har sagt upp mig och jag ska starta eget tillsammans med en före detta kollega.

Det har tagit tid att ta det beslutet, många sömnlösa nätter och mycket funderande på hur det ska gå. Jag har pratat med min kommande partner i företaget, såklart pratat massor med min man och med min familj om sånt som kan gå fel och om det ändå är värt risken, men vi hamnar alltid i slutsatsen att det är värt att försöka.

Vi tror så pass mycket på detta koncept och på affärsidén att vi inte kan låta bli att försöka även om det kommer kräva mycket jobb och mindre klirr i kassan, men vi känner oss redo att försöka och ge allt vi kan för att satsa på det här till 100%.

Mer info kommer inom kort, men ställ din fråga redan nu så svarar jag!

//Annelie

 

Familj · Hälsa

Catch up

Hm, det var ett tag sedan jag skrev här minsann, men nu har suget att skriva lite återkommit. Ser det som ett led i mitt tillfrisknande i att må lite bättre. Jag skulle nog kalla mig för nästintill helt frisk igen efter min utmattning, även om jag har några små “brännskador” kvar som att ibland tar energin helt slut, men jag återhämtar mig snabbt om jag är lyhörd och ger kroppen sömn – som den kräver då.

Det är nästan ett år sedan jag “gick in i väggen” eller vad man kallar det. Jag kunde iaf inte ta mig ur sängen utan stor möda och det tog 8 veckor av 100% sjukskrivning innan jag var på jobbet igen och ytterligare 8 veckor innan jag jobbade till 100%. Jag tror dock jag klarade mig rätt bra undan ändå, eftersom jag vet många som inte tillfrisknar så pass fort. Den största lärdomen är nog att jag har fått lättare att prioritera vad som är viktigt EGENTLIGEN. Det känns inte som svåra val längre och jag har så mycket lättare att se mellan fingrarna för sånt jag tidigare tyckte var väldigt viktigt. Det är en rätt skön reflektion att göra faktiskt.

Gällande pappas hus så hade jag tillbringat 2 dagar med att städa när jag sist skrev här på bloggen. Det tog mig 5 hela dagar att bli helt klar med det, samt ytterligare 2 dagar för mig och George att fylla en container med skräp och städa ur det sista. Jag satte ut huset till försäljning själv på Blocket.se utan mäkare och en köpare dök upp som passade som handen i handsken. Försäljningen var klar snabbare än jag trodde och alla parter blev nöjda. Fantastiskt skönt att ha klarat det själv och att kunna hjälpa pappa med det. En stor sten som försvann när allt det var klart!

Pappa själv har blivit allt sämre i demensen, men just idag var han piggare och klarare än vad han varit på länge. Även igår lät han piggare på rösten och hörde mig bra när vi pratade över telefonen, vilket är ovanligt. Igår fyllde han 85 år så jag ringde och sjöng och gratulerade och säkerställde att han fått vår bukett med blommor, vilket han hade! Idag ringde han igen som sagt och det var ett jobbigare samtal med honom än på länge. Det beror på att han var klarare i huvet än han varit och han hade börjat fundera på om hans mamma faktiskt var död, vilket han hade fått höra av någon igår? Han har ju länge varit helt säker på att både hans mamma och pappa levt och säger nästan varje gång jag pratar med honom att han ska åka hem och hälsa på mamma, men idag ringde han för att kolla med mig hur det låg till? Kunde det verkligen vara så att hans mamma inte fanns mer? “Är hon död och begraven utan att jag vet om det?”, frågade han. Usch, så det skär i hjärtat att då tvingas säga att jo, så är det faktiskt. Det är enklare, både för honom och mig när han inte är medveten på det viset för han blir så himla ledsen när han förstår hur det ligger till. Det är så snurrigt i mitt huvud, sa han idag och jag tycker synd om honom som är mitt emellan att minnas och ändå inte. Det är en stor, jobbig del av demens-sjukdomen som drabbar alla runt om. Alla mår dåligt och kan inget göra. Vi pratade längre än vad vi gjort på mycket länge idag och han var liksom med på ett sätt han inte varit på mycket länge. Jag ska vårda detta samtal i minnet för även om det var jobbigt att höra honom upprörd och ledsen så fanns det mer av pappa där idag än vad jag hört och sett på mycket länge. “-Nej, jag ska ta och få ordning på saker och ting nu”, sa han sedan. -“Jag ska bara köpa en ny bil och sen åka hem till morsan”, fortsatte han, innan han kom på sig själv i samma stund och tillade “men det är ju ingen mening med det nu då” och uppgivenheten hördes genom telefonen.

Ovan: Pappa, för 11 år sedan. Nedanför: pappa annandag jul 2018. Ingen större skillnad utseendemässigt  

Familj

Lövriset

I två dagar har jag nu åter varit i Hälsingland och närmare bestämt Lövriset där pappa har sitt hus för att börja städa ur det. Pappa flyttade till ett demensboende 1a maj och nu kommer huset behöva säljas så jag behöver städa ur det åt honom först. Pga av hans demens kan han själv inte vara delaktig på ett bra sätt eftersom han inte själv inser att han inte är kapabel att bo i hus och klara sig själv, han förstår inte var han bor och är förvirrad och sa senast igår när jag var där att han ska åka hem till sin mamma och pappa, vilka ju har varit döda i många år.

Så jag ska städa ur huset och sätta ut det till försäljning och sedan klura på hur jag ska få pappa att skriva på något eventuellt köpekontrakt när (eller om) vi hittar en köpare till huset, men det får vi ta då.

Efter dessa två dagar kan jag nog ändå konstatera att jag nu hunnit gå igenom det mesta och själv kunnat ta hand om saker av värde för mig och kan nu börja sälja av saker som är i gott skick nog att kunna säljas och sedan ska en hel del skänkas till Erikshjälpen innan vi kastar resten. Så ytterligare några heldagar kommer jag behöva spendera där uppe innan jag anser huset vara klart för försäljning.

Tur är ju att jag har tre veckor kvar på min semester och kommer kunna göra klart detta då om allt går som jag vill.

Familj

Hos psykologen.

Jo jag träffar min psykolog än. Varannan eller var tredje vecka har vi avstämning och pratar om hur jag ska fortsätta “laga” mig själv tills jag är 100% hel igen.

Det är bra att få tiden att stanna upp och rannsaka sig själv och sitt agerande en stund som jag gör vid dessa tillfällen. Jag har flera gånger liksom “kommit på” och insett beteenden hos mig själv när vi suttit där och pratat som jag inte sett innan dess. Saker som jag upprepar igen och igen, även om jag lovat mig själv att vara uppmärksam på tecken som visar att jag är på väg dit igen. Suck, hur svårt ska det vara att ändra ett beteende och ett mönster!?

Skisvårt!

Familj

Midsommar 2018

💦🌸💕Regn och rusk och en massa slask, värma sig man får med en midsommarkask!

Yllekoftan på i vanlig procedur, räven raskar i moll och i dur.

Dansen blir av trots kylans besök,

Påpälsade vi är med bestyr och stök.

Solen lyser med frånvaron enligt tradition, ullsockan på plats i varmaste skon.

Midsommarblomman har för länge sedan vissnat, värmen i maj fick oss alla att hisna.

Nu däremot finns inget kvar, regn och kyla blev nu vårat svar.

Så trots denna kyla och blomsterlösa dag, önskar jag nu det bästa av välbehag.

Att sällskapet skänker värme och skrattet håller dig varm, att en härlig vän får plats i din barm.

Så skål tammefan från denna hälsingebrud, skickar varma kramar i midsommarskrud. 💕🌸🇸🇪

//Annelie