Arbete · Blogg · Familj · Hälsa · Träning

Bakslag

Idag är en "crap" dag! Alltså en skitdag! En av de mer jobbiga dagarna.

Jag "bröt ihop" i morse efter ännu en natt utan sömn som ger vila. Jag satte mig i en stol på altanen och bara grät!

Anledningen är dels att jag sover oroligt och är ständigt trött och sliten. Det är för mycket som tar min kraft nu.

-Barnen, hushåll, familj och praktiska saker kräver en hel del nu eftersom George jobbar så mycket. I juli månad har han haft 4 lediga dagar. Såklart jobbigt för honom att jobba så mycket, men det krävs en hel del av mig att hålla allt i ordning här hemma också.

-Min pappa börjar nu tyvärr alldeles för fort bli rejält dement och har ringt och frågat var mamma är tre gånger nu inom en vecka. Han minns inte att hon gick bort i februari och blir så ledsen varje gång när jag berättar. Det skär i mitt hjärta varje gång jag hör honom bli så förtvivlad när jag säger att hans livskamrat sen 41 år inte finns mer. 😥Jag sörjer ju fortfarande mamma och känner att jag har svårt att ta tag i det som krävs för att fixa med att pappa ska få det bra, men såklart måste jag ta tag i det! Jag ska åka de 20 milen enkel resa till honom på lördag för att se hur illa det är ställt och vad jag behöver göra för att underlätta lite i hans vardag.

-Jobbet är ännu ett ämne som skapar oro då vi ska minska vårt bolag från idag 600 till 150 personer vilket ska vara klart nu i feb. Vad händer med mig, finns någon plats för mig eller blir jag utan jobb?

-Värken i nacken och bröstryggen kräver att jag tränar och sköter min rehab för att jag inte ska ha ständig värk. Det kräver planering och disciplin och ORK! Något jag har ont om av alla tre.

-Sedan jag i september avslutade medicineringen för min utmattningsdiagnos så har det inte funnits så mycket återhämtning, utan snarare har belastningen ökat och jag känner att det tar på mina krafter och jag blir sakta sämre i mitt välmående igen.

Jag försöker hitta balansen och skala bort allt jag inte måste och istället göra saker jag tycker är kul, men det är svårt att få tid till såna saker när det är mycket som bara måste göras och sen är orken slut liksom.
😕😞

Yrsel, ångest, sömnbrist och mer värk. Jag känner igen tecknen som hopar sig och är orolig över om jag klarar att bryta den nedåtgående spiralen, men på något sätt måste jag göra det bara. Finns liksom inget alternativ!

Blogg · Familj · Högtider

En tyst minut.

För det tragiska och ofattbara som hände här i Sverige, Stockholm i fredags den 7e april. Då terrorattacken drabbade oss och den vansinnesfärden med lastbilen på Drottninggatan ägde rum.

Vi vet nu att en 11-årig flicka miste livet, en småbarnsmamma likaså, samt ytterligare två. Det är så tragiskt och så svårt att ta in vad som hänt. Alla tankar går till offrens anhöriga och de som bevittnade det hela. En sån fruktansvärd syn att ta med sig för resten av livet. Nu hedrar vi och minns med en tyst minut….