Hälsa

Dead man Walking 💀

Ja, så känns det när jag släpar mig runt på mina korta dagspromenader. Som en zombie som stapplar fram och varje steg känns så tungt. Kira hjälper mig att komma uppför en liten stig med motlut som jag nog annars hade fått stora svårigheter att orka gå uppför.

Hon drar mig villigt uppför, men sedan får hon stanna och vänta medan jag pustar ut för andfådd blir jag, av typ ingenting!!

Frustrerande och skrämmande är det att maktlöst konstatera att det är allt jag orkar just nu och inget kan jag göra åt det, mer än att acceptera läget och ge kropen vad den vill ha. Vila och återhämtning.

Jag vet att det kommer vända till slut och att fysisk aktivitet är något som hjälper till att bli frisk fortare så jag kommer fortsätta släpa mig runt på dessa promenader. En dag kommer jag upptäcka att de går lättare…

Advertisements
Mode

Treat to myself 👚

Annat som jag unnat mig är denna t-shirt. Jag handlar sällan kläder åt mig själv och de flesta kläder jag har har hängt med i många, många år.

Jag tycker liksom att de duger och kan inte se att jag egentligen behöver mer kläder när jag har massor, men att handla en tidlös vår-tisha av bra kvalitet tyckte jag ändå att jag kunde unna mig.

Den får bli en målbild av att det snart är vår och sommar igen och jag kommer kunna gå i t-shirt och shorts snart igen.

Sånt som gör mig glad!

Familj

Yoga nidra 🙏🏻

Såhär ligger jag oftast när jag lyssnar på avslappningsövningar. På rygg i sängen eller på golvet med en filt. Försöker sedan att verkligen lyssna på och följa instruktionerna även om jag ofta misslyckas.

Tankarna far iväg åt alla håll och jag tappar fokus, men det är också det som är träningen. Konsten är att acceptera att tankarna kommer och då bara kunna skicka iväg dom igen.

När man till sist hamnar i ett tillstånd där man inte får tankar som”stör” utan kan vara precis här och nu så liksom försvinner jag bort till en sån skön plats av total återhämtning. Där försvinner både tid och rum och efteråt är man trött, men ändå påfylld med energi. Utrensad på något vis. Som att man andats ut all luft och är tom på syre i lungorna och sen får man dra in ett nytt friskt andetag. Ungefär så känner jag mig de gånger jag lyckats komma till den rofyllda och “tomma” platsen utan tankar.

Det har inte hänt på länge nu att jag hittat tillbaka dit, men under de år som jag tränade yoga fler gånger i veckan så hände det att jag landade där flera gånger. Ofta rann tårarna nedför kinderna då också för det blir som ett slags känsla av att helt släppa taget och allt man -medvetet eller inte, hållt taget om försvinner och man bara är. Man flyter liksom tyngdlös.

Så målet just nu för mig är att hitta tillbaka dit igen. Visuellt kan jag se den platsen framför mig, men jag är inte där mentalt eller själsligt än.

Skam den som ger sig!

Namaste 🙏🏻

Hälsa

Long way back

För ett par dagar sedan tvingade jag mig ut på den första promenaden på hela den här tiden, jag gick ungefär 1 km och det tog 18 minuter! Sen låg jag resten av dagen, men det är nu mitt mål för kommande dagar; att laga min mat och att ta en promenad. Det jag också försöker göra varje dag förutom det, är andnings- och avslappningsövningar, samt att jag skriver dagbok nästan varje dag för att kunna skriva ur mig känslor och tankar. Så försöker jag hitta saker att “treata” mig själv med också då och då, unna mig något extra bara för mig. Jag har köpt hem bra ansiktskrämer som jag smörjer mig med varje dag till exempel, samt att jag tar långa bad då och då, eller fixar med mina naglar. Något som gör att jag kan fokusera på mig själv och enbart ägna mig åt mig själv.

Alltsammans kombinerat bör göra att jag så sakteliga återhämtar mig och får lite mer kraft för varje dag som går. Visst kommer det dagar med bakslag då jag kämpar med ångest och stress och hög puls och då blir utmaningen att bara acceptera att det blev en sån dag och ta mig igenom den på bästa sätt för att börja om nästa dag.

Tack till min man som står ut och gör allt hemma just nu så att jag kan ta den tid jag behöver för att bli frisk igen. 🙏🏻

Just start walking…

Hälsa · skönhet

Smörja

Detta fick jag hem för ett par veckor sedan och är en gåva till mig själv, något jag unnat mig.

Jag har aldrig tidigare använt dyra krämer för jag tycker det går lika bra utan eller med någon billigare variant. Dock har jag ju fått en alltmer “mogen” hy (😂🤨👵🏻) och de gånger jag lånat någon av dessa dyrare krämer av någon vän (som ansiktskrämen med solskyddsfaktor 50 som jag lånade av dig, Nina) så har jag märkt en skillnad, åtminstonde luktar dom godare, haha.

Så, jag ansåg nu att jag gott och väl kunde unna mig att åtminstone lukta gott (även om jag kommer se lika trött ut ändå) så jag beställde dessa krämer.

Faktiskt så kollade jag noggrant runt på “bäst i test” och recensioner för att hitta en prisvärd produkt innan jag bestämde mig. Jag var egentligen enbart ute efter en nattkräm, men det gick inte att beställa bara den (eller så var inte jag kapabel att hitta det alternativet bara), men när jag insåg att hela detta kit (natt- och dagkräm, samt ett serum (What the fuck is that?) kostade mindre än endast en burk nattkräm av ett annat, lite lyxigare (?) märke så slog jag till! (*lättlurad*)

Hur som helst så luktar jag numer något godare och smörjer även på mig mitt serum och låtsas att jag vet vad jag gör!

Jag har också hittat en tub med en ögonkräm (som jag fick av en vän när jag fyllde 40 (tack Malin Hermansson), alltså för tre år sedan!!) som jag smörjer mig med runt ögonen. “För din pigga blick“, står det på tuben. Så nu väntar jag på den… Any day now….

P.S. För att ytterligare understryka mitt bristande intresse av smink och skönhetsvård så kan jag rapportera att jag inte ens hade någon lämplig kategori för innehållet i detta inlägg utan fick skapa ett nu, efter 10 års bloggande, haha! D.S.

Hälsa

Ute i solen

 

Jag har nu tvingat mig ut på promenad i några dagar nu och visst är det skönt att vara ute i solen, men det tar kraft av mig för jag blir helt slut efteråt. Det är inte speciellt långa promenader heller- enligt min stegräknare så har jag bara gått mellan 890-1530 steg så det är inte speciellt mycket alls, men ungefär vad jag verkar orka just nu.

Egentligen orkar jag inte det heller, men tvingar mig för att få till någon form av fysisk påfrestning och för att få i mig luft och få lite sol i ansiktet, jag räknar med att det ska ge mig energi i slutändan, men dit har jag har inte kommit än.

Igår var det fem veckor sedan jag gick och la mig tidigt på eftermiddagen för att jag var så trött och sedan har inget varit sig likt. Den tröttheten och totalt slutkörda känslan i min kropp har jag aldrig känt förr och jag är maktlös att kunna påverka. Jag kan inte ens låtsas eller tvinga mig vara uppe, då känner jag att jag kommer ramla ihop för orken finns inte i min kropp helt enkelt. De gånger jag varit uppe mer än jag egentligen borde eller orkat hittills har resulterat i en eller flera dagars bakslag med total sängliggande och mycket ångest, panik och stress.

Att det tar sådan tid är väldigt frustrerande och jag har vansinnigt dåligt samvete för att jag inte orkar vara med barnen eller vara en närvarande mamma. Det mest stressande av allt är att George får dra ett stort lass och jag oroas över hur länge han kommer orka. Jag hör ju hur han suckar och utbrister i irritation flera gånger om dagen och varje gång hugger det till i min mage och jag får ångest för att han är på väg att inte orka mer och för att jag borde hjälpa till, men jag orkar ju inte och jag känner att om jag tvingar mig så finns en risk att jag kommer bli än sämre.

/trötter