Familj · Hälsa

Att göra rätt val!

Att granen ska städas ut idag, en dag efter Tjugondedag Knut känns som ett enkelt – och helt rätt val, men jag har långt mycket svårare val att tampas med.

Det gäller pappa.

Sen mamma gick bort för snart ett år sedan så har han åldrats fort och hans minne blivit mycket sämre. Jag räknade nästan med att det skulle bli så, men det gör det ju inte enklare för det. Jag känner så väl igen vissa saker som pappa nu gör som även mamma gjorde hennes sista år då hon blev allt sämre i sin demens. Nu verkar det vara hans tur.

Det är oerhört svårt att vara anhörig och veta vad som är rätt att göra alla gånger och det är såna beslut jag tampas med just nu och ligger sömnlös med. Det gäller frågan hur jag ska göra när det gäller pappas räkningar då jag märker att hans omdöme är rätt illa, samt att jag hittade en hög med obetalda räkningar sist jag var hos honom som jag tog med hem och gick igenom. Det visade sig att han hade en massa onödiga prenumerationer på lotter, samt köpte dyra vitamintillskott som han inte behöver, detta för flera tusen i månaden! Jag har sagt upp dessa såklart, men problemet är ju att han tagit dessa och det är väl en tidsfråga innan det tecknas nya abonnemang igen.

Sen var det räkningar som var obetalda sen länge, jag ringde runt och kollade och fick det bekräftat. Problemet är att han glömmer bort det, inte att han har för avsikt att inte betala. Nästa problem är om han ens har ekonomi för att betala? Ett beslut jag tagit är att jag bör nog se till att få en fullmakt till banken så att jag iaf kan ringa och kolla upp hur hans ekonomi ser ut och jag har fått hem en blankett som jag tänkt be pappa fylla i. Även om jag inte kan påverka vilka räkningar han skaffar sig så har jag ändå inblick i läget, tänker jag. Jag har erbjudit pappa att hjälpa honom med räkningar och ekonomin eftersom han glömmer och jag har visat honom en uppställning av samtliga räkningar han ska betala för att visa hur läget ser ut, men han vill inte ha min hjälp.

Så frågan är vad jag ska göra eller OM jag ska göra något åt detta mot hans vilja?! Det är svårt att bedöma hur illa det är och hur mycket han glömmer. Tydligt är dock att omdömet inte är så bra då han skaffar sig lotter och köper vitaminer eller prenumererar på tidningar och böcker som han inte ens läser eller hämtar ut, men förhoppningsvis är de flesta såna nu stoppade.

Ett annat tecken på hans dåliga omdöme – tillika det andra stora problemet jag har är att han envisas med att tycka att han ska köra bil. Trots att han inte har något körkort! Han har upprepade gånger kört för fort vilket resulterat i att han förlorat körkortet, men då kör han ändå. Han kör också mycket för fort och har ju en dålig reaktionsförmåga – ingen bra kombo! Dessutom har han flera gånger kört in bilen på kyrkogården när han besöker mammas grav. Detta för att han har så ont i ett ben att han har svårt att gå och därför anser att det är ok att han kör bil mellan gravarna. Något som absolut inte är tillåtet, men även detta ger han högaktningsfullt blanka fan i.

Så det enda raka har varit att ta bilen ifrån honom – vilket nu är gjort av hans bror som ska “laga” bilen åt pappa, men det pappa inte vet är att han inte kommer få tillbaka bilen mer. Det gör dock att pappa är förbannad på att det tar sån tid att laga bilen och varje dag tjatar han på sin bror som nu har fått det problemet på sin hals och pappa är inte rolig att tas med när han är arg. Han har ett jävla humör redan från start och med den begynnande demensen så förvärras hans humör och brorsan hans har det inte lätt med detta problem. Pappa behöver inse att han aldrig ska köra bil mer, men det är så svårt för honom att acceptera. Dock kan vi inte annat val än att se till att han aldrig mer kör bil då det är fara för andras liv. Jag har också ordnat med så att pappa har fått beviljat färdtjänst, men nu återstår problematiken med att få honom att tycka att det verkar vara en bra ide. Det kommer sitta långt inne för honom att tycka det är jag rädd.

Sedan har vi problemet med att pappa borde inte bo ensam långt ute i skogen. Han flyttade ju dit för ett år sedan ungefär emot alla andras inrådan för han såg framför sig hur mamma skulle bli frisk och flytta dit och de skulle ha det så bra där, men nu har han flera gånger sagt att han inte vill bo där för han känner sig ensam. Han vill bo på ett gruppboende och kunna få sällskap av andra om dagarna. Jag har därför pratat med biståndshandläggaren som ska göra ett hembesök hos pappa för att höra honom själv säga att det är hans önskan. Om han säger det så skriver dom väl upp honom på någon turlista, men den är gissningsvis lång. Sen är det inte alls är säkert att han kommer säga det heller för när dom är där så vill han troligtvis berätta om hur bra han klarar sig själv, envisa gamla stolta gubbe som han är.

Men jag vet inte vad annat jag kan göra?!

Jag KAN prata med kommunens förmyndare som (om han anser det lämpligt) kan skicka in en förfrågan om att jag ska bli förmyndare till pappa, men då ska den frågan bordläggas i Tingsrätten och det antar jag är en rätt lång process innan – och OM den ens går igenom. Om den gör det och jag blir förmyndare så får jag ta alla beslut över pappas huvud, förutom själva valet om att bo kvar i sitt hus eller bo på ett äldreboende, det valet kommer fortfarande vara hans. Om det blir så åtar jag mig att sköta allt från ekonomi till samtliga beslut som ska tas och på det viset omyndigförklara honom. Inte ett lätt beslut att ta om jag ska starta den processen eller inte, speciellt med tanke på att han inte alls kommer tycka att det är en bra ide. Jag kommer få en mycket ilsken pappa att ha att göra med och det kommer ta energi av mig. Energi jag inte vet om jag har…

Därför våndas jag och slits mellan vad som är rätt att göra och vad jag orkar med. Jag vill ju ha ork och energi till min familj först och främst och när jag vet att detta i så fall kommer ta mycket energi så tvekar jag. Det är svårt att veta hur illa det är med hans omdöme och minne och när det är rätt tid att ta över.

Just nu har jag nog ändå kommit fram till att jag gör inget mer än vad jag gjort. Jag har ändå gett honom valet att jag kan hjälpa honom med ekonomin vilket han har tackat nej till. Jag kommer ändå be honom att ge mig en fullmakt så att jag har insyn i hans ekonomi, men bara för att (än så länge) kunna bevaka på håll.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s