Familj · Film · Roligheter

Bara bus!

Ja, med Mille är det nästan bara bus som gäller. Här sätter han nypor på pappa. Världens roligaste nöje, tycker Mille!

Advertisements
Resa · Roligheter

Medan vi väntade🌥

När vi var på Kreta åkte vi till den vackra stranden Elafonisi en dag, men det var inte sol när vi kom dit. 

Medan vi väntade drack vi kaffe vid det enda stället man kunde handla funderade vi samtidigt lite på hur de hann med vid högsäsong!? Antar att damen i luckan får lite extra hjälp då!

Nina med en kopp java…

I väntans tider…

Djur · Familj · Resa · Roligheter · Trädgård · Träning

En stilla stund

Den här helgen blev extra lång med tanke på att jag var ledig även torsdag och fredag.
Idag är det söndag och det känns verkligen som jag fått mycket gjort under ledigheten. Dels har jag slipat och laserat båda våra altaner, här är en bild från framsidan som jag blev klar med idag.

IMG_0377.JPG

Fredagen spenderades ju i Hälsingland och vid mammas grav,  men igår åkte jag ut till stugan och kopplade av. Jag började dock gårdagen med en 3 km promenad i sol och fågelsång, en helt underbar start på dagen! Sen åkte jag och plockade upp Kira som följde med ut till stugan över natten. Alltid mysigt att få ha hund, även om det bara är för en kort stund! 

 

Ikväll landade jag på altanen och satt en stund och tog in nuet. Med en härlig ansiktskräm (som man behöver allt mer har jag märkt), nymålade naglar, en skål med chips och ett glas Loka crush satt jag där och är lycklig för allt jag fått i livet. 

Njut av stunden, vänta inte!

Familj

Vid graven

Jag åkte hemifrån i förmiddags och kom hem nu när klockan passerat 18.00. En dag i Hälsingland och mestadels vid mammas grav. Jag har suttit där och bara tagit in dagen och stunden och låtit tankar komma och gå. Saknaden efter mamma blir såklart väldigt påtaglig när man sitter där vid graven så länge, men det var också min avsikt. Att låta mig sakna min älskade mamma en stund. Att ta in stunden. Att vara ledsen. Att vara tacksam. Att få perspektiv. Att få småprata lite med mamma och på ett vis känna att hon hör och ler och är glad för att jag var där. Det är känslan har tar med hem. Svårt med tårar, svårt att släppa fram det på något vis. Så är det alltid för mig när det liksom blir för stort, då vågar jag inte sänka garden och känna efter på riktigt. Det tar väl tid. Idag var en stund för eftertanke och för att våga sörja. Jag är glad för dagen, för solen och värmen och för att få sitta där med mamma ett bra tag och minnas henne och mig och oss…