dikt

En dikt om mamma

Jag ser dig vandra på en sommaräng,
plockandes blommor och ler.
Inte längre du ligger i din sjuksäng,
och vi sitter bredvid och ber.

Istället är du fri och andas så lätt,
alla krämpor är borta.
Dock saknar jag dig på alla de sätt,
och orden kommer till korta.

Kan inte sätta ord på sorgen jag har,
kan inte ta in hur det känns.
Jag är liksom bortdomnad vissa dar,
och någonstans i kroppen det bränns.

Det brinner av saknad och sorgen i mig,
över att du inte längre finns.
För alltid du kommer fattas mig,
men bara i mina minnen du finns.

Jag känner dock att du andas lättare nu,
att du ler som du gjorde.
Känner dina tankar inom mig,
att det nu är som det borde.

Du var färdig med ditt liv på jorden,
du var klar med ditt.
Men för saknaden finns inte orden,
du saknas i livet mitt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s