Fotografering · Resa

Hälsingland

Idag har jag varit till mina föräldrar och packat en del igen. Det slår mig varje gång jag gör resan upp till Hälsingland så fantastiskt vackert det är.  

 Några av de bilder jag tog idag från det vackra landskap jag växt upp i och som nog alltid kommer vara “hemma” för mig. 

Det är också med ett sting av vemod jag gör dessa resor för de tar mig ju närmare ett avsked från min barndoms hem. Där jag bodde mina första 15 levnadsår… 

Jag kan varje sten, varje stig i den vilda vackra naturen där jag växt upp och denna plats har lärt mig bli en stark människa med båda fötterna på jorden. 

Jag kan inte minnas alla gånger jag sprungit ner till ån för att bada vid den vackra sandstranden eller hoppat i höet på skullen. Jag har sprungit barfota i hagarna med otaliga hästar och skapat en speciellt band till just dessa djur. Jag har likt Ronja Rövardotter gått på otaliga upptäcktsfärder i skogarna runt om. 

Jag har klättrat på tak och krupit under broar och vadat i bäcken. Jag har nästan alltid varit smutsig i min uppväxt, men jävlar vad denna plats lärt mig massor om djur, natur och mig själv!

Jag har denna plats att tacka för den känsla jag utvecklat för naturen och hur stor vikt jag lägger på samspelet  och vår del i kretsloppet. Jag förstår att vi lever på lånad tid och att vi måste ta väl hand om vår jord!

 Jag har också denna plats att tacka för min styrka och mitt inre lugn. Jag är ödmjukt och evigt tacksam för den fantastiska uppväxt jag fått och förstår att den är unik. 

Första gången jag mediterade ombads jag tänka på en plats som var speciell för mig och ge mig ro och energi och jag visste direkt var den platsen fanns. Dit återvänder jag ofta mentalt för att hämta kraft. 

Platsen är en rätt stor sten som står precis mellan skogsbrynet och en äng och det är en lite trollsk, magisk plats och såklart har jag suttit där många gånger på riktigt. 

Det är mossa på stenen och det luktar lite dis och våt sommardagg. När jag sitter där tänker jag alltid på när jag vände hö med Fia på just den ängen när jag var 7-8 år…. Det finns också alltid massor av liljekonvaljer i den skogsdungen, min favoritblomma…

Ja, den platsen finns där uppe hos mina föräldrar och jag kommer snart inte längre kunna gå och sätta mig där på riktigt utan den kommer snart bara kunna fortsätta existera i mitt minne. 

Det blir en ny era… Jag tar ett djupt andetag och tänker att det blir bra. Förändring är positivt!  

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s