Familj · Hälsa

Elton fick magsjuka inatt

Så var det Eltons tur att bli sjuk! Vi trodde han skulle klara sig då det gått flera dagar sedan Kevin och Mathilda insjuknat, men icke! Inatt vaknade vi av att Elton var ledsen och utropade “åh, nej” i en bestört ton. När jag kom in till hans rum sa han att han var ledsen för att han inte hunnit in till toaletten utan hade kräkts i sängen. Lillhjärtat som tänker på sängkläderna i den situationen. Halva han själv och hela sängen och en rejäl pöl på golvet var täckta av spya och det stank verkligen så det var bara att börja sanera.

Upp med fönstret, in med Elton i duschen, alla sängkläder i tvätten och skurhinken fram. Medan George torkade upp det mesta i sovrummet så duschade jag lilleman och satte honom vid toaletten utifall det skulle komma mera- vilket det också gjorde, men när vi bäddat rent och vädrat ut i hans rum så kände han sig ok och kröp ner i sängen igen.

Lite drygt en timme passerade innan det var dags igen. Även denna gång blev sängen nedspydd så proceduren fick upprepas. Tror vi var lite snabbare klar denna gång faktiskt och sen la vi oss alla igen och väntade på rond nummer tre… Men det blev inget mer och idag mår han bra säger han och tycker det är trist att han inte kan ta hem en lekkompis!

Men nu blir det till att hålla honom borta från andra tills de kritiska 48 timmarna passerat och eftersom han är ledig både torsdag och fredag från dagis så blir han ju således helt ledig från dagis den här veckan.

Tyvärr (!) hann Elton träffa rätt många barn igår så nu får vi bara hoppas att de klarar sig!! 😳 Dels träffade han ett tio-tal barn på judon och allt som allt var det säkert 12- 13 kompisar till Elton som var här hemma och lekte igår. Det är ju fantastiskt roligt att det bor så många kompisar här i samma ålder, men en sån här gång kan smittan sprida sig snabbt! Det var också fler på dagis som var magsjuk så det är väl såna tider nu! Vi håller tummarna att han inte smittat någon och att också vi får vara friska ett tag framöver nu!

Jag och George får nu turas om att vara hemma och vabba, men det är inga stora problem. Just nu ligger jag på altanen och suger åt mig de sista solstrålarna för denna gång så det går ingen speciell nöd på mig precis! 😜 Snart väntas ju kalla vindar blåsa igen. Huga! Jag som vant mig vid varma och soliga dagar!

Djur · Familj · Hälsa

En sömnlös natt

Inatt har inte många timmars sömn landat i denna kropp! Först var det näst intill omöjligt att somna av någon anledning, men delvis pga nacken som gjorde ont och det var helt hopplöst att hitta ett läge som funkade bra. Sedan kom Elton in och gjorde det helt omöjligt att somna då han vrider och vänder konstant på sig och fick jag inte en fot i ryggen så var det en armbåge i pannan! Så, det blev ingen god natts sömn inatt precis, men jag får väl hitta tillfällen idag att vila lite för att hämta ikapp lite förlorad energipåfyllnad.

Elton hittade en död fågel i morse och kom in med andan i halsen och berättade den hemska nyheten. Som den goda mor jag är så följde jag såklart med ut och tittade och såg att det var en svala som gått sitt öde till mötes på parkeringen. Elton hade plockat en blomma och lagt bredvid svalan (hans goda lilla omtänksamma hjärta) och vi bestämde oss för att ge den lilla fina fågeln en fin begravning så jag hämtade en kartong och la svalan i så ska vi strax gå och begrava den i skogen. Det kommer nog kännas bra i hjärtat på oss båda.

Ser just nu på vädret att det kommer bli kallt väder framöver och tyvärr så kommer nog många fler småfåglar då gå samma öde till mötes som denna lilla svala om de inte kan hitta någon varm plats att vänta på att vårvärmen ska återkomma.

20140427-085656.jpg

Familj · Roligheter

En händelserik dag!

Idag har vi varit ute på äventyr jag och Elton! Först åkte vi in med bilen till Gävle och lämnade den till en vän till George som är en hejare på att fixa bilar. Han ska byta krängningshämmare och fixa ett par lampor så bilen fungerar som den ska igen.

När vi lämnat bilen gick vi in till stan och tog bussen hem. Eller, vi hoppade av i köpis och passade på att äta lunch på IKEA. Där inne träffade vi på två goda vänner till mig från byn (Edsbyn) och det var så roligt att ses.

En snabb-lunch tillsammans och sedan gick vi med uppdrag att hitta knä-och armbågsskydd till Elton så han kan cykla och åka skateboard med mindre risk att slå sig så illa om(när) han ramlar. Uppdraget lyckades och vi hittade eftersökta skydd på Stadium!

Nu provar Elton cykla med skydden på, medan jag ligger tillrätta på altanen och njuter i solen. Underbart. Här kommer dagen i bilder.

20140426-132730.jpg

20140426-132808.jpg

20140426-132831.jpg

20140426-132918.jpg

20140426-133740.jpg

Familj · Hälsa

Magsjukan över för denna gång!

George däckade i magsjuka i lördagsnatt och ett par dagar senare var det min tur. Idag har jag mått bra, men har ändå varit hemma från jobbet för att invänta att de kritiska 48 timmarnas smittorisk ska passera så att jag i morgon kan återgå till jobbet med gott samvete om att inte riskera att smitta någon där.

Man blir otroligt matt av en sådan sväng och jag har nästan bara legat och vilat dessa dagar, men det är väl också vad kroppen behöver då. Som tur är så har det varit väldigt varmt och skönt ute (om man sitter i lä) och jag har kunnat ligga en stund i solen varje dag på ett par madrasser på altanen vilket ju ger lite energi och en D-vitamin-boost.

Jag har dock tagit mig ork för att plantera om en blomma idag – som väl behövde ny jord och en större kruka. Med lite näring och en dag utomhus i solen så kanske den till och med får för sig att blomma också en vacker dag…

Jag ska nu avsluta denna dag med en film i soffan för att ordentligt samla ihop energin till arbetsdagen i morgon.

20140423-175028.jpg

Familj · Hälsa · Träning

12 dagar med anti-depressiv medicin

Det har nu gått knappt två veckor sedan jag påbörjade min medicinering och de första nio dagarna var besvärliga med yrsel (mer än vanligt), trötthet och huvudvärk. Jag har aldrig gäspat så mycket som jag gjort dessa dagar och jag fick träningsvärk i käken av allt gäspande!! Jag tog faktiskt ut lite flextid ett par eftermiddagar i veckan och åkte hem och vilade för jag orkade helt enkelt inte jobba! För ett par dagar sedan märkte jag dock hur det vände för då blev tröttheten inte lika extrem utan det avtog efter en stund med gäspningar, men sen kändes det ändå helt ok och de senaste dagarna har jag vaknat och känt mig utvilad – vilket jag inte gjort på flera år.

Tanken med att äta denna medicin är att jag ska orka mer och ta tag i sånt jag inte orkat med under lång tid som träning (i den utsträckning jag kan) att orka vara en mamma med lite mer energi och att börja fixa med sånt jag länge tänkt att jag borde, men helt enkelt inte haft ork med. Det kändes bra att jag har kunnat vila och tagit det rätt lungt under den här tiden då det har varit långledigt och vi inte haft några ansträngande planer.

Jag och min sjukgymnast har gjort ett uppehåll i min träning under den första tiden av min medicin, men nu tror jag det är dags att boka en ny tid så jag kommer igång med träningen igen så jag kan fortsätta rehabiliteringsträningen av nacken och komma igång med annan träning också.

Nu hoppas jag att detta är början på ett gladare, piggare och mer energirikt liv som både jag och alla i min omgivning mår bättre av.

sertralin
sertralin
Djur · Familj · Fotografering · Inredning · Roligheter

God morgon lördag

Idag hade jag en känsla av att det var söndag när jag vaknade, men tänk så skönt att inse att det bara är lördag och att man till och med är ledig i två dagar till. Lycka! Solen har också tittat fram bakom molnen så morgonen utlovar en skön vårdag!

Elton har varit borta med Kevin och Mathilda i två nätter och det ska bli härligt att träffa dom alla tre idag! Det är skönt att få lite “egentid” också, men ett par dagar räcker gott! 🙂

Har just avnjutit frukost och sippar nu på kaffet medan katterna går en inspektionsrunda för att se om det finns något smaskigt att skicka i sig.
Ha en härlig påsk!

20140419-092543.jpg

Böcker · Familj · Roligheter

Utgiven dikt

Idag fick jag hem en bok där en av mina dikter finns med. Det är min f.d. Svenskalärare Alwa Woxlin som gett ut en bok “En bok om framtidens skola. Entreprenöriellt arbetssätt – och didaktiska rum” och har i den tagit med min dikt!

Tack Alwa, det gläder mig att se mina ord i tryckt form. Kanske detta blir den knuff jag behövt för att ta tag i min tanke och önskan om att en dag ge ut en egen bok! 🙂

20140414-165525.jpg

20140414-165538.jpg

Beställ boken här

Familj · Hälsa

Helg!

Åter igen är det lördag och helg och bara vetskapen om det gör allt liksom lättare. Att solen skiner ute hjälper också till! Igår när jag åkte till jobbet sken solen och det var så vackert ute. Härliga vår!

Idag har jag skrivit en lista av saker att städa här hemma (tror familjen är trött på mina listor, men jag tycker dom är bra!) 🙂 Sen väntar lite besök och rätt mycket tid utomhus för att göra i ordning trädgården inför den kommande sommaren. Ser fram emot dagen. Ska dricka upp mitt kaffe och sedan sätta igång så vi kan börja pricka av listan med avklarade saker…

20140412-084838.jpg

Familj · Hälsa · Träning

Behandling påbörjad!

Igår pratade jag med min läkare igen med anledning av att jag ständigt är så utmattad. Inget av alla de prover jag tagit kan visa på någon förklaring på varför jag känner mig så ständigt trött och totalt utmattad och trots att jag sover mycket känner jag mig aldrig utvilad utan är sliten och trött nästan konstant. Upprepade gånger får jag höra hur “sliten” eller “blek” jag ser ut att vara vilket väl bara bekräftar hur jag känner mig! 

Förra gången jag träffade läkaren bad han mig tänka över alternativet att påbörja en behandlig av anti-depressiv medicinering då han tyckte att mina symptom passade in på diagnosen “Utmattningsdepression”. Jag har jagat orsaker till problemen och tänkt mig en medicinsk förklaring till min bristande ork, men när han tog upp detta så ser jag rimligheten i detta. Till och från under de senaste 2½ åren har jag känt mig mer eller mindre sliten, alltid trött och haft total brist på ork och nog skulle det kunna vara förklaringen.

Det finns flera anledningar till hur detta började;

-Dels tog det en hel del energi och kraft när jag och George gick tillbaka till varandra igen efter nästan 7 månaders uppbrott. Vi tvingades då möta de problem vi lämnade när vi bröt upp och då blev tvungna att lösa – med fakta i bakhuvudet att vi inte lyckats under de första 5½ åren tillsammans! Bara det var en utmaning, men det har gått fantastiskt bra och idag är vi starkare än någonsin. Såklart var detta något som tog kraft och energi just då (och visst hamnar vi snett då och då även idag), men vi har ändå bevisat för varandra att vi är beredd att kämpa för att få detta att fungera vilket ändå ger en trygghet att veta och idag har vi verktygen att komma upp på banan igen. Elton som mådde så dåligt under vårt uppbrott och nu mår så fantastisk bra är bevis nog på att beslutet att prova på nytt var det rätta och det skänker alltid en värme i mitt hjärta att tänka på.

-När sedan mamma blev så sjuk för 2½ år sedan (hon kollapsade när vi var där på besök och hennes hjärta stannade under några minuter och blev sedan inlagd på sjukhus) så tog såklart även det en hel del energi och kraft. Jag satt t.ex. en natt och vakade över henne då hennes läkare ringt och berättat att det inte skulle gå att rädda hennes liv för hon var så illa däran och det bara handlade om några timmar. Jag tror att det nog tog hårdare på mina krafter än vad jag känske kände då. Man är ju stark när man behöver vara det, men när det värsta är över så tar liksom orken slut. Mamma låg på sjukhus i nästan 2 månader innan hon mirakulöst återhämtade sig, men det har varit en lång väg tillbaka och hon är än idag inte helt återställd utan har ständig värk, ihållande feber, dålig aptit och ett svikande minne och det finns såklart fortsatt en ständig oro för hennes hälsa. Även pappa har mått dåligt och har inte samma goda hälsa som förr vilket gör att jag undrar vad jag kan göra för att få dom att må så bra de kan.

Jag skyller absolut inte på någon utan detta är bara ren fakta och att detta är två stora anledningar till att min kraft inte räckte till och att jag gick på sparlåga kan bara konstateras. I enighet med min chef så tog jag därför (för snart 2 år sedan) ett par veckor ledigt från jobbet för att vila eftersom jag kände hur jag inte hade någon ork kvar och visst hjälpte det, men jag har nog inte helt kommit tillbaka till ursprungsläget efter det än. Under lång tid – vissa perioder mer tydligt än andra – har jag bara tagit mig igenom dagen med de måsten som finns för att sedan känna mig helt urlakad på kraft och energi. Jag har lagt mig pinsamt tidigt för jag helt enkelt inte orkat vara vaken, men även om jag sovit så är de dagar jag känt mig utvilad varit lätträknade.

-Såklart har väl problemen med nacken också varit bidragande till att jag det sista dryga halvåret fått ett bakslag och det är en utmaning för en “träningsnarkoman” som mig att tvingas inse att jag inte kan träna för det gör för ont. När man tidigare kunnat springa en mil i hyfsat tempo, eller köra ett tufft intervallpass och ändå känna att man faktiskt orkar lite till och har en hyfsat vältränad kropp, till att gå till läget som gäller idag – att jag inte ens orkar ta en långsam promenad på 20 minuter innan jag blir yr och helt utmattad – tar på krafterna det med och det är svårt att inte få ångest de gångerna.

Så summa summarum var både jag och min läkare och min familj eniga om att påbörja en anti-depressiv medicinering nog är det bästa jag kan göra – både för mig själv och de som lever närmast mig. Under den senaste tiden har jag inte orkat vara social och har knappt umgåts med mina vänner – för orken har helt enkelt inte funnits där. Den kraft jag haft har gått till att ta mig genom dagen och sen är det oftast slut med energi.

Jag har sällan under hela den här tiden känt mig rent deprimerad eller ledsen eller haft svår ångest, utan det som är mest påtagligt är den totala brist på ork jag upplever som är huvudproblemet. Sen kan en bi-effekt av att jag inte orkar göra något såklrat skapa en del ångest och dåligt samvete, men det egentliga problemet har varit orkeslösheten.

Nu förstår jag ju att medicineringen kanske inte är hela lösningen, men min förhoppning är att jag kommer (efter de inledande oftast MER besvärliga veckorna) må bättre och orka mer och känna hur jag kommer tillbaka till ett läge där jag känner mer gläde och av det får mer energi och orkar leva ett liv med kvalitet och innehåll och ta upp det jag brinner för – träning, inredning, socialt umgänge, osv… Och att jag kan finnas där för de som behöver mig.

En dag i taget, resan har börjat…