Familj · Hälsa

I skuggan av de verkliga problemen

Vissa dagar får man insikter starkare än andra. Idag är en sån dag för mig. Jag har nyligen läst “I kroppen min”, en bok av Kristian Gidlund. En otroligt stark berättelse om hans kamp emot cancer och hur han till slut förlorade den kampen. Idag såg jag avsnittet från “Jills veranda” med Jill Johnson då Kristian gästade henne i Nashville. Så gripande att se och höra honom berätta om hur han med stor respekt ser på saker och ting och höra honom så vördnadsfullt prata om hur andra kommer må dåligt när han dör. Vilken beundransvärd och ödmjuk person som inte fick uppleva sin 30-års dag….

Så sorgligt och visst hamnar ens egna problem i skuggan när man får en liten inblick i någon annans liv med verkliga problem. Tack för det du delade med dig av till oss andra, Kristian. Jag, liksom många andra har blivit så berörd av att få en inblick i ditt liv. Du lämnade en insikt efter dig som landat hos mig. Det viktigaste i livet är att så länge vi har ett val har vi också möjligheten att själv välja att verkligen försöka nå våra mål i livet och kunna påverka att vi når dit vi vill. Har vi inte en kamp emot döden att utkämpa har vi alla möjligheter att nå dit vi vill. Det är alltför dyrbart att inte ta vara på.

Tack för det som du lämnat till mig, jag ska vårda insikten och ta ansvar för att påverka mitt liv – för jag har det valet, det hade aldrig du!

20140227-161010.jpg

Advertisements
Hälsa

Träffat sjukgymnasten

Idag träffade jag sjukgymnasten för att få hjälp med vilken träning jag kan utföra för att bli bättre i nacken. Jag har tränat lite på eget bevåg för jag känner att jag inte mår bra när jag inte alls tränar, men det har varit svårt att veta vad som är bra träning eller rent av skadligt så det kändes bra att få riktlinjer av honom så att jag vet hur jag får träna – och kanske framförallt hur jag inte ska träna. Så nu har jag fått en del tips och ska tillbaka om två veckor för att se om det går åt rätt håll. Det sjukgymnasten sa var att trots mina skador på diskarna i nacken så är inte det i sig en anledning till att jag har så ont! Det kan bero på något annat, men har förvärrats iom att nerven i nacken hamnat i kläm lättare pga att nervbanorna är trängre i nacken än i en helt frisk nacke. Så det lät på honom som att detta kan jag helt komma till rätta med och kanske till och med helt slippa smärta. Det känns nästan för  bra för att vara sant, men såklart känns det motiverande att höra det och jag ska absolut träna så mycket jag nu får för att jag ska bli bättre – sakta men säkert! Jag hade låsningar i bröstryggen, var tydligt stel och “kompakt” i nacken och hade rejäl stresspåverkan på nerverna i nacken på flera ställen så det finns lite jobb att göra, men förhoppningsvis ska det börja gå åt rätt håll nu.

Jag pratade även med sjukgymnasten om min viktuppgång (+11 kg på ett år) samt att jag känner mig så sliten och ständigt trött och han tyckte det lät misstänkt som att min sköldkörtel inte fungerade som den skulle. Jag har därför ringt HC nyss för att beställa tid för att ta ett s.k. “TPO-antikroppar”-prov. Jag har ju redan tagit “det normala” sköldkörtelprovet, det som kallas “TSH” som låg inom normala värden, men det behöver inte betyda att sköldkörteln fungerar helt som den ska ändå. I vårdguiden står att läsa (som en vän uppmärksammade mig på) “Om TSH-värdet bara är lite förhöjt, upp till cirka 10 mikroenheter/liter, behöver det inte innebära att sköldkörtelns produktion av hormoner är för låg. Det kan vara en vanlig variation i TSH-värdet. Då kan man ibland behöva lämna ytterligare blodprov som visar om man har antikroppar mot sköldkörtelvävnad. Det provet heter TPO-antikroppar. Om både TSH och TPO-antikroppar är förhöjda talar det starkt för att man har en autoimmun sjukdom i sköldkörteln och att man bör få behandling med ämnesomsättningshormon.” Så detta behöver utredas mer innan jag släpper det känner jag. Jag märkte också att när jag googlade på “vanliga symptom på sköldkörtelproblem” att jag träffade in 90% av den långa lista av symptom som fanns där så det låter definitivt som att det kan vara nått tok på gång med den lilla rackaren! Ärftligt sägs det ju också vara och min mamma åt Levaxin i många pga att hennes sköldkörtel inte fungerar som den ska innan hon slutligen opererade sig och då slapp problemen.

Dessutom är jag styrkt i den tron efter att Homeopaten jag träffade också sa att min sköldkörtel jobbar febrilt för att hålla balansen i kroppen och att det är en tidsfråga innan den börjar felproducera. Så nu får vi se (när de ringer upp från HC) om jag kan få komma och ta detta prov direkt eller om jag behöver en läkartid först. Troligtvis det sistnämnda och ännu mer väntan… Om två dagar är det 6 månader sen jag skadade nacken så illa att jag inte kunnat träna eller varit helt smärtfri på hela den tiden, men det positiva är att jag kommit en bra bit på vägen och besöket idag hos sjukgymnasten ingav absolut hopp om att kunna bli helt smärtfri en dag.

Familj · Roligheter

Födelsedag idag

Idag fyller vi år här hemma, både jag och Kevin! Jag blev väckt med sång, kaffe och present av George och Elton och det var fantastiskt härligt att vakna på det sättet! Tack mina två hjärtan. Strax därefter kom Kevin ner trots att klockan var bara strax efter åtta, för han kunde inte sova längre. (Födelsedags-pirr, månne?) 😉 En grattiskram och presentutbyten och våra födelsedagarna var ett faktum. Det är inte så mycket firande av i år dock då ingen av oss fyller jämnt, nästa år kanske det blir mer kalasande med släkt och vänner, men i år blev firandet väldigt stillsamt. Mathilda och hennes kusin bakade gräddtårtan/prinsesstårtan igår och jag fixade smörgåstårtan, de blev ju båda väldigt fina – och goda!

Det kom ett blombud till mig med blommor från mamma och pappa i går också, tack så jättemycket för de otroligt vackra blommorna, mams och paps!

Blommor från mamma och pappa
Blommor från mamma och pappa

För att få en helt komplett födelsedag önskar vi oss båda ett OS-guld i hockey, vad vore en bättre present än ett sånt slut på OS!

Heja Sverige, ännu en gång! Vilket OS det har varit och det känns perfekt att avrunda med födelsedag, tårta och firande.

Hälsa · Träning

OS, ridning och ond nacke!

OS tjejerna
OS tjejerna

Måste börja mitt inlägg med att hylla supertjejerna Charlotte Kalla, Ida Ingemarsdotter, Emma Wikén och Anna Haag! Jädrar så dom åkte längdskidor igår! Taket var nära att lyfta här hemma av våra glädjevrål och golvet sviktade nog av hur vi hoppande omkring! Tårarna rann och vi jublade och tjoade så katterna skräckslagna sprang så långt ifrån oss de kunde och det var verkligen sann segeryra här hemma. Så stort grattis till OS-guldet ni fantastiska tjejer och Charlotte Kalla, vilken fantastisk järnvilja den tjejen har, det hon gjorde igår var nog det värsta/mest fantastiska jag sett!

Ridningen då? Ja, jag red i onsdags och fick bekanta mig med Roffe och det var en väldigt mysig kuse. Han var verkligen duktig och fint skolad och de gånger han inte gick i form så berodde det på att jag inte orkade rida igenom honom helt. Mina armar var helt slut och jag var svettig av ansträngningen när passet var över, men ändå så himla nöjd av den tiden vi fick tillsammans. Jag verkar inte lida alls av att rida när det gäller min kropp och kanske framförallt nacken. Det har aldrig känts sämre efter ett ridpass och även om jag får träningsvärk så känns det snarare som jag i svanken blir lite bättre! Så ridningen kommer jag fortsätta med och hoppas på att jag inte trillar i backen då det väl inte vore önskvärt såklart! Men när är det någonsin det å andra sidan! Dock har jag ramlat av en sisådär 200-300 gånger gissningsvis utan att bryta något så jag borde ju kunna landa hyfsat mjukt kan man tro med den rutinen! 😉

Roffe och jag
Roffe och jag

Ond nacke ja! Ja, jag har ont i min nacke och jag har sämre och bättre dagar. Nu har jag varit sämre i två nätter och dagar och jag tror det beror på att jag kört två träningspass dessa dagar och tydligen är det inte bra!? Eller, jag vet inte! Antingen så är det bra att jag får lite ont eller så är det inte det?! Jag vet ärligt talat inte och eftersom det inte vore någon bra ide att förvärra läget med nacken så har jag bestämt mig för att inte träna alls förrän jag träffat sjukgymnasten om drygt en vecka. Tills dess skippar jag träningen helt (förutom ridningen) så får han hjälpa till med att berätta vad jga får och inte får göra! Det känns smartast!

Nu är det dags för herrarna att åka stafett så jag måste avsluta inlägget och ladda och fokusera och hoppas på ett bra resultat även för dom idag.

Heja Sverige! Heja Nelson, Richardsson, Olsson, Hellner!

Djur

Snart onsdag!

Jag och Paddan
Jag och Paddan

Idag är det måndag och en typisk sådan. Jag väljer att istället för att tänka på allt som är jobbigt med måndagar istället tänka på att det snart är onsdag vilket betyder ridning för min del. Det ger mig en sådan lyckokänsla av att vara i stallet, pyssla och småprata med hästarna och såklart att rida. Härligast är såklart när det går sådär fantastiskt bra, men även de dagar då allt inte stämmer helt så är det ändå så skönt att behöva/kunna få koppla bort allt annat och bara fokusera på vad jag ska göra just då. Det är en sån renande känsla som får mig att känna mig helt påfylld av ny energi varje gång jag åker ifrån stallet. Här en bild från förra veckan då jag och hästen jag red då stod och myste innan det var dags att “jobba”!

Hälsa · Träning

Ett par dagar efter diagnosen

Än så länge tycker jag att den diagnos jag fick i tisdags ändå känns ok att förhålla mig till. Jag har inte alls brutit ihop på något vis utan tänker att detta är något jag bara kan acceptera och istället försöka hitta nya sätt att tänka på.  Vad jag nu har att ta hänsyn till gällande vad jag får inse att jag inte längre klarar av och vad jag istället får ställa in siktet på som jag faktiskt kan göra.

Det finns nog massor jag kan påverka och göra av detta och jag har redan ett långsiktigt mål klart för mig. Det är att komma till ett läge där kroppen är i så pass bra form att jag kan vara relativt smärtfri. Om och när läget förvärras så får jag lösa det då, men det tänker jag mig ska dröja ett tag! Om jag kan hitta träningsformer som fungerar där jag inte får ont eller förvärrar skadorna utan istället kan stärka mina muskler så ser jag en rätt ljus framtid framför mig ändå.

Att träning kommer bli min räddning känns hur solklart som helst. Att det kanske kommer göra ont när jag tränar ibland är nog något jag får räkna med. Det tror jag kommer bli ett nödvändigt ont till en början tills jag kan få så pass bra muskulatur att smärtan successivt minskar. Det är iaf så jag visualiserar min närmaste framtid och planerar utefter att det är sanningen tills – i annat fall, framtiden visar på något annat.

Igår red jag och jag blir inte märkbart sämre av det på något vis så det tänker jag fortsätta med. Såklart kanske det inte är bra om jag ramlar av och den risken finns ju, men det är en kalkylerad risk jag tar och hoppas i så fall på att när det händer så går det bra. Det höll på att bli sanning redan igår när vi hade hoppning då jag och hästen missförstod varandra så hästen tog ett jättesprång över hindret och vi landade hårt, men det gick bra som tur var. Det jag får tillbaka i vinst av ridningen är förutom den känsla av lycka som jag får av att vara i stallet och av att rida, även att det är fantastiskt bra träning och kommer bidra till en mer hälsosam, tränad och starkare kropp!

Idag stod jag 20 minuter på crosstrainern för att öka på blodgenomströmningen vilket jag tror är bra för att skynda på alla sorters läkeprocesser.

Jag kommer även fortsätta med min rehabträning och även lägga till de övningar jag fick förra våren för att träna upp muskulaturen i nacken samt min bålstyrka. Så länge jag tänker på att skydda nacken så borde det vara rätt säkra övningar. Sedan får sjukgymnasten som jag ska träffa hjälpa till med att ta fram övningar för att stärka min kropp så gott det går.

Att minska i vikt är ju också något som känns mer angeläget nu då det såklart sliter mer på kroppen ju tyngre man är. Jag har redan inlett vägen till att gå ner de överflödiga kilon jag lagt på mig och är rätt övertygad om att jag kommer se resultat om några månader.

Så med rätt gott mod om en bra framtid (även om detta förfarande behöver landa innan jag kanske förstår hela dess omfattning) tänker jag att detta ska gå bra!

Hälsa

Provsvaren

Idag träffade jag läkaren och fick besked från magnetröntgen av nacken. Tyvärr var det inga roliga besked och jag var inte helt förberedd på det jag fick höra. Det var inte diskbråck utan förslitning av diskarna i nacken som orsakat mitt onda. 5 av nackdiskarna (C2-C7) var nedslitna och en av diskarna (mellan C5 och C6) var väldigt sliten så kotorna nästan låg direkt på varandra och gjorde att nerverna knappt fick plats och var troligtvis anledningen till att jag haft så ont den sista tiden. Vad som gjort att det gått så långt och blivit så slitet är ju svårt att veta säkert och läkaren var förvånad över att kunna konstatera så pass tydliga åldersförslitningar på någon så ung, men det var ändå ett faktum.

Detta behöver jag nu ta ställning till, ta in och förstå och förhålla mig till. Vad innebär detta nu för mig, vad kan jag göra och vad måste jag nu inse att jag inte kommer klara av längre? Allt som innebär att jag böjer nacken bakåt är helt uteslutet enligt läkaren eftersom det bara provocerar och förvärrar skadan och smärtan. Att lyfta armarna framåt eller ovanför huvudet likaså.

Såklart tänker jag på vad kan det bero på att jag fått såna förslitningar redan nu och hur kommer detta bli om några år, eller när jag kommer upp i pensionsåldern? Det som redan är nedslitet av diskarna går ju inte att återskapa så det kommer ju aldrig att läka igen utan bara bli sämre. Förhoppningsvis kan jag hitta sätt som gör att försämringen går så långsamt som möjligt och jag har redan bokat in den första träffen med en sjukgymnast som ska hjälpa mig med övningar som kan stärka musklerna i nacken och på det viset förhoppningsvis ta bort en del av värken.

Min mamma lider ju av “Osteoporos” även kallat “benskörhet” och visst undrar jag om det går i arv och om det kan vara så att även jag drabbats och hade dåligt skelett från start? Visst har jag slitit hårt många gånger uppväxt på landet med skötsel av hästar och mockning och såklart slet de perioder av utomladsarbete med skötsel av många hästar då jag jobbade hårt under lång tid, men det känns inte som att det skulle ha slitit så pass mycket utan istället stärkt min kropp! Jag tror dock att de år av intensiv roadracingåkning inte gjorde att jag blev bättre heller då jag ofta fick ont i nacken efter en kvälls åkning under flera timmar på banan. Jag tänker också på det Homeopaten sa att mitt immunförsvar och tarmflora hamnat i obalans och gjort att mina egna bakterier angripit diskarna vilket var hans förklaring till de kompressioner och diskbråck han såg när han ställde sin diagnos – ens innan han visste att jag hade ont i nacken!? Oavsett vilket så är ju skadan redan skedd och det går som sagt inte att återskapa en skadad disk, det som är förslitet är borta.

Jag har ju även väldigt ont i ländryggen och undrar nu om jag har samma diagnos där, även den delen av min kropp är lika sliten som min nacken och enligt homeopaten så såg han samma diagnos där som i nacken och eftersom han hade helt rätt i det första fallet så ligger det ju nära till hands att tro att så är fallet även för min ländrygg. Jag pratade med läkaren om detta och han ansåg att jag får utgå ifrån att det är på det viset och att hitta övningar hos sjukgymnasten som är anpassade för förslitningar även i min ländrygg. Om jag efter en tids sjukgymnastik inte blir bättre så får jag återkomma för en ny remiss för magnetröntgen av ländryggen för att i så fall få besked svart på vitt.

Dessa nyheter var inte på något vis trevliga och jag tror jag behöver smälta detta ett tag för att sedan försöka ta itu med det jag behöver för att hitta en livsstil och träningsform som gör att jag kan leva utefter dessa förutsättningar på bästa möjliga vis.

Röntgensvar: C2-7 måttl diskdegen, C5-6 betydligt avsmalnat hö intervertebralforamina pga pålagr+ degen, möjlig nervrotspåverkan