Familj · Hälsa · Träning

Träningsvärk idag

Idag har jag träningsvärk i nacke, skuldror, armar, rygg och lår och det beror på ridningen från i onsdags. Det är nog precis vad jag behöver för det är ju just på dessa ställen som jag behöver bli starkare för att inte ha konstant ont. Att rida heta och speediga hästar verkar ge resultat då jag får jobba lite hårdare under dessa pass än om jag rider en lugnare och “snällare” häst. Så tack, Sally för träningsvärken idag, det är din förtjänst!

20140124-110838.jpg

Idag är både jag och Elton hemma. Elton fick feber igår igen så han får vara hemma idag för att förhoppningsvis bli helt frisk. Han var hemma hela förra veckan och denna vecka hann han bara gå en dag på dagis innan jag fick feber igen. Förra veckan hade han nästan 40 graders feber i flera dagar, örvärk och en besvärlig hosta, men nu är han nästan helt frisk – förutom febern som kom tillbaka i går. Vi hoppas att om han är hemma idag och kryar på sig så ska han vara pigg och bli helt frisk sedan. Jag är också krasslig med halsont och huvudvärk – och sen träningsvärken, men det är ju en bra sorts värk! Så vi kurerar oss, ser på film och myser i soffan idag.

I morgon är det armbrytartävling på klubben, vi anordnar Distriktsmästerskap och hoppas att många från området kommer. På kvällen ska vi alla ut och äta och dessa dagar och kvällar brukar bli väldigt roliga då armbrytargänget är ett härligt och lättsamt gäng. Jag ser fram emot morgondagen även om jag inte kan tävla, men jag får “äran” att sitta i sekretariatet och hålla ordning på tävlingsstegarna. Rätt ok och man känner ju att man bidrar med något på det viset iaf. Jag tänker mig en come-back med armbrytningen så snart min kropp tillåter det, men det lär väl dröja ett tag än.

Ha en skön fredag, hoppas ni är friska.

Hälsa

Magnetröntgen

Att de som har klaustrofobi ogillar denna typ av röntgen kan jag absolut förstå. Först får man lägga huvet i en ställning så nacken blir fixerad, sedan får man hörlurar på sig för att stänga ute allt ljud och sedan spänner de fast en kåpa över huvudet som sitter rätt så tight, jag tror man når den med tungan om man provar, men jag provade inte! Lovar! Sen åker man in liggandes på rygg med denna huvudbehållare på in i trumman som är väldigt smal för att ligga där inne mellan 20-40 minuter medan röntgningen görs. Det var inte heller precis ljudlöst för det bankar och knackar och lever om så det känns som man hamnat mitt i en byggarbetsplats. Som tur för mig så är jag inte klaustrofobisk av mig utan kunde slappna av och faktiskt nästan somnade jag av det monotona ljudet. Nu är nacken alltså röntgad och klar och det tar 2 veckor innan jag får svar och får veta om det såg något som var trasigt. Skönt att ha tagit ännu ett steg åt rätt håll för att få veta vad som är galet med nacken och så småningom kanske få lite hjälp att bli bra. Tills dess kör jag själv med rehab och sjukgymnastikträning, såklart är jag väldigt rädd om nacken och svanken och gör bara övningar jag känner mig rätt säker på inte är skadliga.

magnetröntgen

Hälsa

Självömkan

Ja, det blir ännu ett inlägg där jag kommer skriva om sånt som inte är bra. Jag är väl lite gnällig, men eftersom det är min blogg tycker jag att jag får gnälla om jag känner att jag behöver det. Det handlar om min nacke och min svank som jag har mest problem med nu. Jag bortser ifrån mina onda knän, min yrsel, min dåliga shape på kroppen som gör att jag inte mår bra mentalt heller och fokuserar bara på att skriva om hur illa det är med rygg och nacke! 😉

Varje natt sover jag med fyra (4) kuddar! En kudde måste jag alltid ha mellan knäna för annars gör det för ont i mina knän, men detta inlägg skulle ju inte handla om det! Så för nackens skull måste jag först ha jag en platt kudde och sedan en Tempur kudde ovanpå för att huvet ska komma upp en bit för det har jag kommit på är det bästa för att jag inte ska ha konstant ont i nacken. Så sover jag ungefär halva natten och byter sida när det börjar göra för ont i nacken. Sen måste jag byta och ta bort kuddarna och istället sova på en lite tjockare dunkudde så att jag kan ligga på rygg för då har ländryggen börjat värka så mycket att jag vaknar av det. På rygg och med en annan kudde under fötterna kan jag ligga ett tag, men när även det börjar göra för ont är det ofta omöjligt att hitta någon sovställning som inte gör ont någonstans. Alltid trött och aldrig utvilad och inte en hel natts sömn på 5 månader nu blir jag ju väldigt sliten och vissa dagar ligger jag länge av utmattning för att försöka vila lite ändå. Jag har förut alltid varit morgonpigg, men numer är det rent ut sagt ett helvete att kliva upp på mornarna och jag känner mig mycket äldre i min kropp än vad jag är.

Det som gör mig allt mer orolig är om det nu skulle vara så att homeopaten har rätt i vad han såg, att jag har kompressioner eller diskbråck även i ländryggen! Det är ju i så fall en sämre diagnos än jag själv kanske trott. Jag har ju haft väldigt ont i min svank i många år, men jag har trott att det berodde på mitt sneda bäcken som gjort att jag fått ont pga snedbelastningen, eller att jag var för svag i magen så jag inte hade en stark “core” som gjorde att jag fått ont, men om det är diskbråck så känns det ju mycket mer deprimerande med tanke på den eventuella prognosen och jag tror att det kan ta lång tid om det ens går att någonsin bli helt smärtfri ifrån det! Det känns inte bra att tänka så och det gör mig orolig om det nu visar sig vara så illa. Men för att veta säkert behöver jag ju även magnetröntga ländryggen och när (och om) det kan bli av vet jag ju inte. Det är nu fem månader sen jag skadade nacken och först i morgon ska jag få röntga den, ska det ta lika lång tid med svanken så känns det långt bort innan jag kommer kunna springa igen t ex. Om det gick skulle jag såklart önska att de kunde röntga svanken i morgon också när jag ändå är där, men det står ju inte på min remiss…

Den promenad jag och Elton tog för ett par dagar sedan resulterade i att jag fick väldigt ont i min svank och jag blev sämre av det lilla vilket gör det svårt att tänka optimistiskt när jag får så ont av så lite.

Oavsett vad felet är så antar jag att det borde bli bättre av sjukgymnastik och rehabträning. Så jag utgår ifrån att det är svaret och fortsätter träna försiktigt själv för att förhoppningsvis bli långsamt bättre.

Hälsa

Om Kari Kokko och Homeopati!

Ikväll har jag träffat en homeopat för första gången i mitt liv. Hans namn är Kari Kokko och här är hans hemsida för den intresserade. Anledningen att jag ville träffa honom var att jag under de senaste åren känt att något inte är bra i min kropp. Dels är det min mage som jag alltid haft problem med, men ingen läkare kan ställa en diagnos som jag känner mig nöjd med. Jag har fått höra “IBS” och “Colon Irretable” till leda, men det stämmer inte helt då jag ibland kan äta vad som helst för att ibland inte tåla något alls. Dessutom har min hälsa kraftigt försämrats under de senaste åren och det finns ingen riktigt bra förklaring till det och därför bestämde jag mig för att ge denna alternativa medicinering och österländska lära en chans. Det finns inget mer att undersöka eller utreda via våra traditionella sätt och när jag så tydligt inte mår bra så välkomnar jag andra lösningar och hade fått tips om att den här killen var bra! När jag ringde någon gång i oktober så fick jag veta att nästa lediga tid var idag den 13 januari så bara det talade ju sitt tydliga språk – att han är populär! Men jag har inte bråttom och om jag kan bli bättre på något vis så har jag tid att vänta några månader.

Så idag var jag alltså där och det var en häftig upplevelse som fick mig att få gåshud av vad han berättade om mig!

Han frågade varför jag ville träffa honom och jag berättade att magen ju var huvudanledningen och drog min historia om att ingen diagnos jag fått av någon läkare helt stämde med hur jag uppfattade det samt att jag gjort alla undersökningar man kan göra och tagit alla prover man kan, men hittar inget fel. Han undrade om jag hade andra problem och jag sa att jag ju inte vet vad han kan tänkas hjälpa mig med, men sen har jag värk i leder och i rygg vilket jag också väldigt länge dragits med. Sedan tog han en bild på mitt ena öga och förstorade och tog sig en titt och började berätta vad han såg…

“Ja, ditt magonda kan jag förstå” sa han, “för här kan man se att du har kronisk magkatarr” och pekade på ett svart streck på mitt öga. “Hade du svårt att äta när du var liten”, frågade han sen? och jag bekräftade att precis så var det. Jag åt nästan ingenting och det var ett stort problem. “Ja, jag kan förstå det för här kan man se att du haft en inflammation i magsäcken när du var mycket liten och den är troligtvis roten till allt ont”. “Hade jag träffat dig då så hade vi kunnat behandlat det då och då hade du inte haft dessa problem”, fortsatte han. Redan där var jag rätt såld på att han verkligen kunde se något där i mitt öga som för mig såg ut som ett vanligt öga – fast väldigt förstorat, men eftersom det han sa stämde så korrekt in på mig så kändes det som att detta var på riktigt. “Det här inflammationen har gjort att ditt immunförsvar inte fungerar riktigt och du har inte riktigt kontroll på dina bakterier” fortsatte han! (Om jag hade vetat att man kunde dressera dom så hade jag gjort det för länge sen, tänkte jag!) “Man har flera kilo bakterier i tarmarna vilket är normalt”, berättade han, “men om de hamnar i obalans så ger det problem och tydliga symptom och för dig har de bl.a. spridit sig till tarmarna som är förklaringen till dina magproblem och det har inget med vad du äter att göra”! “Det har istället att göra med att immunförsvaret är galet och ibland löper amok i dina tarmar och mage.” (Det är alltså inte mag-kurr för att jag är hungrig som jag trott att jag hört tidigare utan det är alltså mina bakterier som löpt amok och springer gatlopp genom mina tarmar!)

Det nästa han såg var tydliga och eventuellt kronisk inflammation i bihålorna. Även det stämmer väldigt bra då jag alltid har haft problem med dom och känner mig aldrig helt fri i bihålegångarna. “Ja, det är typiskt när man har ett immunförsvar som inte fungerar”, berättade han. “Här ser du allt gult”, sa han medan han pekade på ögats övre område, “det är dina bihålor”. (Jo, det gula såg jag mycket tydligt, men att det var mina bihålor var inte lika uppenbart för mig faktiskt som inte kunde förstå hur han kunde se allt detta i mitt öga?!)

Han gick över till den vänstra sidan och pekade på två ställen som hade kraftigt svarta och vita ränder och sa att “detta är din nacke och din ländrygg och på båda ställena kan jag se kompressioner och pågående diskbråck” så du borde ha rejält ont här. Det fick mig att baxna och kunde ju inte annat än att nickade hålla med om att det var nog just så det var. Iaf i nacken och berättade att jag skulle på magnetröntgen om en vecka med anledning av misstänkt diskbråck, men sen visste jag inte att det också var orsaken till min onda svank, men att jag har väldigt ont även där var ingen nyhet. Även detta beror tydligen på att mitt immunförsvar inte fungerar utan får fel signaler och angriper kroppen och det var tydligen så att det inte var ovanligt att det ger sig på diskarna i ryggen. Det beror alltså inte på någon skada i samband med träning utan att kroppen själv angriper diskarna! (Snacka om illojal kropp!! Känns svårt och lite korkat att ge igen bara även om jag kände mig lite besviken på mina tydligt galna bakterier….)

Han fortsatte sin resa genom mina ögon och såg tydligt min trötthet och svårighet att sova (men det behövs kanske inte någon Einstein för att se det då mina svarta ringar under ögonen avslöjar mig!). Han kommenterade dock att han kunde se att jag ofta drar tungt efter andan vilket stämmer exakt. Ofta när jag inte kan sova så får jag ett tryck över bröstet – som panikångest och känner andnöd och måste andas djupt för att jag ska känna att jag får in syre. Han kunde vidare konstatera att jag är öm i kroppen (Stämmer bra!), samlar vätska (Jadå!) och har gått upp i vikt vilket jag inte borde utan det beror åter igen på mitt immunförsvar som inte fungerar. (Ha! Där var anledningen jag letat efter för min viktuppgång, tack för det bakterierna – det ska ni få igen för!) Det jag berättade om att jag har värk i knän och leder sa han också var ett typiskt symptom på detta och lät helt normalt.

Nästa sak han hittade var angående att jag biter ihop och borde ha ont i tänderna? Jo, det stämmer ju väldigt väl det med! Jag var ju till tandläkaren förra veckan pga värk, men jag hade inga hål. Att jag har ont sa homeopaten beror på att jag biter ihop så hårt. Jag har ju en bettskena som jag fick utskriven för många år sedan, men den har jag inte använt på länge, men kanske det är dags igen. Han såg också att jag håller tillbaka och håller inne med mina känslor!! Hur i helvete man kan se någons känslor i ögonen går över mitt förstånd, men jag kan ju inte förneka att det också stämmer! (Jag tror dock inte att dessa två senaste problem har att göra med mitt immunförsvar!)

Han sa också att min sköldkörtel jobbade febrilt med att hitta rätt balans i kroppen, men att den inte orkar länge till utan snart kommer den felproducera och det kommer verkligen märkas i min kropp. “Du har säkert bra värden nu om du skulle kolla upp det”, sa han, “men det kommer inte hålla länge till”. Saken är den att jag precis tagit prover på sköldkörteln som visade normal produktion, men det var inget jag berättat för Kari.

Han tyckte att tröttheten och min värk såg värst ut just nu och även om han trodde att det kommer ta år att ställa tillbaka allt i sin ordning igen, så trodde han nog att redan till sommaren borde jag känna stor skillnad, framförallt med värken och ömheten i kroppen. Det trodde han eftersom han trots allt, ändå såg en stark kropp i grunden och att det nog var anledningen att jag klarat mig så länge ändå. Han sa också att det inte är ovanligt att man får kraftigare hormonpåslag när immunförsvaret inte fungerar och att man kunde få tumörer i äggstockar – även om det inte var något han sa att han såg just på mig, men 2002 opererade jag mig pga cellförändringar och min allt mer jobbiga PMS känns ju väldigt aktuella i det sambandet!

Allt detta, alla mina symptom och problem som han sett – beror på en och samma sak; att jag hade en inflammation i magsäcken när jag var liten som aldrig behandlades utan sedan spred sig och har ställt till med oreda i mitt immunförsvar och sett till att bakterierna angriper min egen kropp! Det viktigaste han sa var dock att det går att bli mycket bättre och kanske till och med helt frisk! Jag fick droppar att ta för att återställa balansen i tarmen och bakteriefloran och till nästa gång vi ses i mars trodde han att jag skulle märka skillnad.

Jag törs inte helt tro på det än utan behöver få uppleva och känna det själv först, men om hälften han lovade blir sant så blir ingen gladare än jag!

//Kari Kokko, inte alls så kokko vad det verkar….

Hälsa · Roligheter · Träning

Bissen Brainwalk

Ikväll har jag lyssnat på en väldigt gripande föreläsning. Föreläsare var Mathias “Bissen” Larsson och hans fru Emma (som är från Edsbyn hon med – så hon hade ju fått pluspoäng redan där)! 👍 Jag var först på plats innan föreläsningen började och jag visste inte om Bissen ens skulle känna igen mig eftersom det var väldigt många år sedan vi senast sågs i Edsbyn när han spelade där, samt att jag inte visste om hans Stroke hade skadat hans minne, så det var extra roligt när han igenkännande log och sa “men, tjenare” och gav mig en kram. Ja, just det, Bissen fick en Stroke för snart 4 år sedan och det var bl.a. det som föreläsningen handlade om. Det, och hur de idag brinner för att samla in pengar till hjärnforskningen bl.a. genom Bissen utmaningen, Bissen Brainwalk eller att sälja Bissen-mössor. Allt som de samlar in går oavkortat till forskningen och de har till dags dato samlat in en miljon kronor! Läs mer om de olika eventen här på deras hemsida http://www.bissenbrainwalk.se/.

Under föreläsningen tog Emma och Bissen oss med på en resa från hur deras liv såg ut före- under och nu – 4 år efter han fick hjärnblödningen. Det var en otroligt gripande och äkta berättelse där inte bara jag snyftade och torkade mina tårar flera gånger, både pga sorgen i vad som hänt, men faktiskt mest  pga att jag blev så rörd av att se hur många som engagerat sig i att delta och stötta Bissen och hans familj i vägen tillbaka till livet igen samt för att samla in pengar till förmån för forskningen.

Om den komplicerade hjärnblödningen hade drabbat honom några år tidigare så hade hans liv inte gått att rädda eftersom forskningen inte hade kommit så långt då, men med hjälp av helt nya metoder kunde man operera och på så vis rädda hans liv. Tack vare detta vill nu Bissen och Emma samla in pengar för hjärnforskningen så att flera kan bli räddade och för att forskningen ska få mer resurser att kunna gå framåt.

Ett sätt att delta och på något vis stötta det arbete dom bedriver är att delta på de Bissen Brainwalks som finns i flera olika städer lander runt under året och det tänker jag göra. Nu på söndag kommer Bissen Brainwalk äga rum i Sandviken som första stad ut 2014. 13.00 ska man infinna sig utanför Göranssons Arena för att tillsammans gå en promenad på ca 5 km och alla som vill kan då också donera pengar till Hjärnfonden och det är ju det minsta man kan göra. För att försöka få så många som möjligt att delta så har alla chans att delta på en gratis bandymatch som börjar 15.00. Vid matchen finns även Strokeföreningen för Gästrikland samt strokeavdelningen på länssjukhuset i Gävle representerade för att informera om Stroke. Såklart ska väl du också komma!

Ytterligare saker jag tänker göra för att ge mitt bidrag är att beställa 5 st Bissen Brainwalk mössor, en varsin till hela famljen samt att jag ska anmäla mig till Bissen Utmaningen. Blev du nyfiken….? Gör ett besök på deras hemsida http://www.bissenbrainwalk.se/ och anmäl dig med. Allt för den goda sakens skull och för att stötta eldssjälar som Bissen och Emma!

Tack Bissen och Emma för en fantastisk föreläsning, bara den 2a ni gör, men jag hoppas det kommer fler och jag kan verkligen rekommendera alla er som läser att gå och lyssna om ni får chansen!

//Rörd, motiverad och engagerad för den goda sakens skull!

20140110-210337.jpg

Familj · Hälsa

PMDD eller vanlig PMS?

Jag har haft EfterTio på TV4 på i bakgrunden de senaste mornarna och de har pratat om PMS och jag har lyssnat lite extra noga eftersom jag lider av en rätt jobbig PMS. Det tog några år för mig att förstå att mina humörsvängningar och ibland otroligt nedstämda humör berodde på detta – och inte på att jag hade någon psykisk sjukdom – vilket jag faktiskt misstänkte!

När jag väl förstått att PMS verkligen existerade som ett medicinskt begrepp (och inte var bara något som man skämtsamt skyllde på när jag och andra tjejkompisar blev ledsen eller överreagerade på något) så började jag kartlägga när mina nedstämda perioder och känslighet inföll och det visade sig direkt hänga ihop med min menstruationscykel.

Malou och hennes gäst pratade idag om en form av PMS där man kan få depresssionsliknande symptom som i själva verket beror på en “sjukdom” kallad PMDD.

“PMDD – Premenstruell dysforisk störning (engelska Pre-Menstrual Dysphoric Disorder), förkortas även PMD och PMDS men vanligast förekommande är PMDD, är en form av depression som beror på en sjukdom i de hormonella körtlarna.” Källa: Wikipedia

Jag lyssnade som sagt intresserad när detta ämne diskuterades då tyckte att skrämmande mycket av vad som sades stämde in så väl på mig! Så jag gjorde nyss ett test på internet för att se vad det skulle visa. Intressant, kan man väl påstå!

20140108-151947.jpg

Det kändes lite skrämmande att se detta resultat, men samtidigt väldigt intressant så jag letade ett annat test som jag gjorde och fick samma resultat!

20140108-155742.jpg

Även om detta inte bevisar ett dugg så finns det ju en risk/chans att detta kan vara något jag lider av. Det bästa med det jag fick höra var att det finns medicinering och med den vetskapen har jag nu bestämt mig för att prata med min läkare om detta.

Ett par saker jag läste som fick mig att tycka att det blev väldigt intressant var att det stod att;
Det händer att kvinnor med svår PMDD feldiagnosticeras som deprimerade eller manodepressiva när det i själva verket rör sig om behandlingskrävande PMDD.
Samt detta;
Minipiller, som enbart innehåller progesteron, förvärrar dock ofta PMDD-symtomen pga överkänsligheten mot såväl det egna progesteronets nedbrytningsprodukter som för tillfört gestagen.

Båda dessa påståenden stämmer väldigt väl in på mig eftersom jag har varit sjukskriven två gånger på grund av depression, samt att jag slutade äta minipiller eftersom jag bara mådde psykiskt ännu sämre under de år jag åt dessa.

Allt detta gör detta värt att kolla upp och jag hoppas jag kan slippa må så dåligt som jag gör under dessa perioder.

Det yttrar sig i att jag inte kan sova utan ligger vaken och tänker och får ångestattacker då hjärtat slår hårt och tårarna rinner. Vad jag tänker på är olika, men alltid är det något som förstoras och känns otroligt jobbigt att hantera. Jag får ont i kroppen, som kraftig huvudvärk och migrän-symptom. Jag blir otroligt känslig och gråter ofta och blir väldigt lätt irriterad vilket ofta resulterar i bråk eller att jag blir innesluten och helst gör ingenting.

Träning eller jobb känns bara jobbigt och krävande och jag tappar lusten med allt och ofta dyker tankar upp på att jag är oduglig på arbetet eller som mamma, fru eller sambo. Fantastiskt jobbiga tankar, men jag har blivit bättre på att hantera det och vi har pratat om det så George har större förståelse nu än förut.

Nu brukar jag faktiskt varna honom när jag känner att det är på gång och då kan George ha överseende med mina utfall eller gnabbiga kommentarer samtidigt som jag försöker att hålla tillbaka. Att han förstår har hjälpt väldigt mycket och att jag är medveten om vad mina tankar beror på gör ju också att det är lättare att förhålla sig till, men det är likefan ändå jobbigt att känna och tänka så.

Att detta är något jag ska prata med min läkare om känns nu självklart för finns det hjälp att få så tackar inte jag (eller George) nej till det!

Familj · Hälsa

Ja ä inte bitter!

Med tandvärk from Hell, konstant smärta i nacken och hela tiden bortdomnad i handen, huvudvärk, örvärk, halsont och KALLA FÖTTER ( två par ullsockor till trots ) samt en fantastisk trötthet och svidande ögon för att jag knappt sov något inatt pga tandvärken så nejdå, jag ä inte bitter utan håller god min ändå! Dessutom har jag jobbat den första arbetsdagen på länge och den tog min sista kraft efter åtta timmar framför datorn och när jag sen lagt mig för att vila lite och precis skulle somna så kom alla i familjen hem och ropade och då var det omöjligt att sova. Men man ska vara glad och uppskattar det man har och vända det negativa till något positivt. Alla dagar! Alltid! Eller är det ok att bara vara trött och sliten ibland också. Visst är det?…
//gäsp.

20140107-170739.jpg

Djur · Familj · Hälsa · Mode · Träning

Ridsugen!

Om två dagar börjar ridterminen igen och jag längtar verkligen. Den här terminen har jag bytt ridklubb och ska rida i Högbo istället för på “Fältis” i Valbo och anledningen är dels priset (som är rätt mycket högre i Valbo), men mest pga av att den effektiva ridtiden var minimal på “Fältis”. Troligtvis beroende på nivån i den grupp jag red i då man fick stå länge och vänta på att de andra ryttarna skulle bli klar med en övning och de kunde ta tid ibland! Jag har ridit i flera år i Högbo tidigare och vet vad jag får och faktiskt längtar jag tillbaka dit igen. Så nu på onsdag är det dags för premiär på vårterminen och på att rida i en ny grupp igen, spännande! Jag åkte till Hööks idag för att fynda lite på rean och det lyckades jag med. Två ridtröjor och en hovkrats blev det (för att det aldrig finns någon när man behöver den)!

Tyvärr blev jag yr igen bara av att vara i en affär i tio minuter och nu snurrar allt framför mina ögon igen. Jag undrar just hur och OM detta kommer sluta?! :/

I går och i natt har jag haft en jädra tandvärk och jag fick gå upp två gånger i natt för att äta värktabletter. Sista gången så tog jag dubbel dos och det verkade göra susen för sen dess (halvsju i morse) har jag inte behövt ta mer smärtstillande. Troligtvis behöver jag laga tanden som ilar för jag har haft ett hål i den i flera års tid, men det har inte blivit större förrän nu efter allt gotta över jul! 😐

Sista dagen av ledighet idag och den ska ägnas åt att njuta och ta det lugnt in i det längsta. Det sista spåren av julen ska städas bort och jag planerar att jobba ett par timmar så jag kan börja morgondagen vid nio-tiden för att få en  mjukstart. Jag ORKAR inte börja sju som jag brukar för jag har verkligen vänt på dygnen och måste börja försiktigt!