Hälsa · Träning

Sämre i nacken

I morse när jag vaknade var nacken sämre än på länge igen och det har nu gått drygt fyra månader sen jag skadade mig. Den 21:a januari har jag fått tid i Uppsala för att göra en magnetröntgen och först då får jag veta om det är diskbråck eller inte. Den röntgen jag gjorde här i Gävle kan inte hitta skador på mjukdelar och var egentligen meningslös i syfte att hitta ett diskbråck. Under hela den här tiden har jag haft ont i nacken och jag känner mig otroligt sårbar och skör i nacken, men den värsta värken har varit i armen och ut i handen, det strålar ut som domningar och det känns hela tiden som att jag har sockerdricka i tummen och pekfingret. Det har strålat ut på övre delen av armen tidigare, men i morse så kände jag en ny sorts domning som nu går under armen och gör att hela handen nu känns bortdomnad och jag är mycket mer stel i nacken nu än tidigare.

Kanske beror det på att jag igår satt med datorn i knät ett tag och satt mest stilla i soffan hela dagen då jag ju är förkyld och tog det lugnt för att hinna kurera mig och bli friskare tills ikväll (då vi ska ut och äta och fira in nyåret). Det bådar ju inte gott att jag bara efter några timmars stillasittande blir sämre direkt, men jag kan inte komma på vad annars som skulle gjort att jag idag är sämre än vanligt. Jag har inte på hela den här tiden sovit en hel natt för jag vaknar och måste byta sovläge då det strålar och domnar i armen eller gör ont i nacken. Jag provar med olika sorters kuddar, både med min Tempur-kudde och med andra sorter utan att det blir speciellt mycket bättre. Vi har också kostat på oss en ny säng utifall det är anledningen till att jag blir sämre, men inte heller det hjälper. Jag har hittat en sovställning som fungerar lite bättre nu tycker jag och då har jag två kuddar och sover på vilket gör att huvet kommer upp och nerven som ligger i kläm i nacken verkar avlastas och jag kan sova lite bättre, men eftersom jag idag är sämre igen så vet jag inte om det var så lyckat ändå?

Det börjar bli psykiskt jobbigt att ha ont så länge och det hjälper inte att jag inte kunnat träna överhuvudtaget på hela den här tiden. Jo, jag har ridit 10 gånger utan att det känns som att det blivit sämre faktiskt, det enda jag har märkt är att jag inte har något kraft i höger arm. Armen är dessutom kallare än den andra vilket ju också tyder på att det är något i kläm. Jag har bilden framför mig av min mamma som varit sjukpensionär sen tidig ålder då hennes kropp blev utsliten och hon har varit tvingad att äta värktabletter under många år för att klara smärtan samtidigt som hennes kropp sakta blivit allt mer skör och icke fungerande och såklart är jag rädd för att också sluta så. Nu är inte jag min mamma, men såklart kan den benskörhet som hon lider av vara genetisk vilket gör att det är viktigt att jag kan träna och just nu känner jag tydligt hur kroppen blir allt sämre och skörare och jag är rädd för den nedåtgående spiral som påbörjats.

Jag drömmer om att kunna börja träna igen och jag har laddat ner tränings-app’ar till min telefon för att så fort jag är frisk från min förkylning ska börja träna igen. Jag struntar i om det kan förvärra nacken om jag ska var ärlig för alternativet – som det är nu – är minst lika illa. Om jag inte kan träna och hålla igång min kropp så känner jag hur den långsamt blir allt sämre och jag mår dessutom psykiskt dåligt av att inte få träna så nu får det vara nog.

Den specialistläkare för nackskador som jag går hos har sagt att han inte törs ge sitt OK till att jag tränar med tanke på att de inte vet vad jag har för skada innan svaren på röntgen kommer, men även om det visar sig vara diskbråck så är väl lösningen på det sjukgymnastik (eller operation i värsta fall) och vad hindrar då att jag på egen hand börjar träna om det ändå visar sig vara svaret?! Såklart kommer jag inte börja att köra 100 sit-ups eller springa en mil, men någon form av rehab-träning måste ju vara ok och till och med bra! De övningar jag fick av sjukgymnasten för att stärka de små musklerna i nacken kan ju vara bra övningar att börja med, även om det inte blev märkbart bättre under de 7 veckor jag tränade de övningarna både morgon och kväll, men de gjorde ju inte att jag blev sämre heller! Sen kan jag ju ta korta promenader också för det är ju bättre än ingenting.

En annan sak som oroar mig och som är jobbig är min yrsel. Den har funnits där de sista månaderna och blir värre vid vissa situationer, dels vid snabba lägesförändringar men också – och kanske främst när ljuset ändras hastigt. T.ex. om jag går in i ett kraftigt upplyst rum eller inne på en bio-salong, eller nästan värst – när jag kör bil i mörker och får möte då det går från mörkt till ett starkt ljusken och sen till mörker igen! Då triggas yrselanfallen och de håller i sig länge. Det är väldigt obehagligt att inte veta om jag kommer tappa balasen och ramla (eller köra i diket) och inte veta när eller om det ska gå över. Att titta på en datorskärm gör det hela också sämre och det som då oroar mig är mitt arbete där jag stirrar på en skärm större delen av dagen. Läkaren tror att yrseln mycket väl kan komma ifrån nackskadan, men det har blivit sämre istället för bättre vilket får mig att tro att det kan vara något med ögonen eftersom jag hade samma problem i våras -innan jag gjorde illa nacken! Då åkte jag till Ögon-mottagningen i Gävle för att undersöka min syn, men det var inget fel och man gissade på migrän den gången. 

Tanken har också slagit mig att det kan vara stressrelaterat då det var väldigt mycket på jobbet det sista halvåret, men tyvärr är det precis lika nu trots mer än en veckas ledighet och det verkar inte ha blivit ett dugg bättre av vilan. Dessutom tycker jag att jag kan utläsa när jag är stressad och det känns verkligen inte som att jag varit stressad nu.  Jag tycker att jag har kunnat hantera den högre arbetsbelastningen på ett bra sätt utan att må dåligt så det stämmer inte in på att yrseln ska vara stress-relaterat heller.

Just nu längtar jag tills min förkylning är över så jag kan börja träna igen för detta vacuum från träning som jag lever i samt den ständiga smärtan får mig snart att bli deprimerad.

//Har fått nog av att ha ont utan att kunna göra något åt det!

Advertisements
Familj · Hälsa · Roligheter

Förkylt!

Igår blev jag helt däckad i förkylning och det är ju så typiskt när man är ledig och slappnar av, allt julstök är över och luften går liksom ur och förkylningen dyker upp för att göra slut på det allra sista av kroppens energi. Suck och stön och lite gnäll och självömkan, men det är ju bara så drygt att inte vara frisk! Dock verkar resten av familjen ha bättre moståndskraft för de håller sig friska och krya än så länge, skönt det i alla fall!

Vi har just bestämt oss för vad vi ska göra på nyår! Kanske i sista stund, men det löste sig trots det och det kan nog bli en härlig kväll på tu man hand. Elton har vi redan fått löfte om att farmor kan vara barnvakt åt (det lovade hon redan på julafton om vi skulle komma på något vi ville hitta på) så då tar vi i hand på det och lämnar av honom där någon gång på eftermiddagen/kvällskvisten och sen går vi själva till en restaurang i Gävle för att inta en 3-rätters nyårssupé och ha en härlig kväll tillsammans. Det känns lite lyxigt faktiskt att inte behöva laga maten själv eller ta hand om disken heller utan bara äta och dricka gott och få en helkväll tillsammans. Så nu ska jag bara se till att bli frisk först och sen hitta passande kläder!

Skål
Skål
Två dagar kvar tills det smäller!
Två dagar kvar tills det smäller!
Snart är det dags!
Snart är det dags!
12-slaget närmar sig
12-slaget närmar sig
Familj · Resa · Roligheter

En dag i Hälsingland

Igår åkte vi upp till Hälsingland över dagen för att hälsa på och fira jul med mina föräldrar och min bror och hans familj. Först åkte vi till mamma och pappa och åt lunch med dom, öppnade julklappar, spelade spel och sjöng (!) och det var så roligt att se mamma så pigg. Hon orkade vara uppe med oss hela tiden vi var där och hon åt och såg glad och pigg ut och det värmde i hjärtat.

https://www.facebook.com/#!/photo.php?v=10152466057057678&set=vb.775412677&type=2&theater

Efter att vi hade hängt med mamma och pappa i några timmar så åkte vi till nästa stopp som var min bror och hans familj. Där öppnades det fler klappar, spelades mer spel och åts mera mat och vi stannade tills Elton nästan somnade innan vi klev i bilen och åkte de 17 milen hem till Valbo igen. Klockan var kvart över elva när vi kom hem och jag hade en skön känsla i hjärtat efter dagen som varit och Elton var så nöjd att få träffa mormor, morfar, morbror och kusinerna! En skön dag i Hälsingland var till slut och det var även vi!
🙂
//Drog ända in i Hälsingland

Familj · Inredning

Dan före dopparedan!

Då är det en natt kvar tills det är julafton och Elton längtar och längtar. Aldrig förr har jag bakat och lagat så mycket egen mat inför jul, men det känns ju fantastiskt bra och sen är det roligt att pyssla med Elton och föra traditioner vidare som min mamma lärt mig när jag var liten. Man uppskattar det mer desto äldre man blir, iaf är det så för mig! Här kommer en del blandade bilder på allt vi bakat och pysslat med inför denna jul. Den egna rödbetssalladen är inte med på bild, men annars är nog det mesta med!
God Jul och Gott Nytt År önskar vi er alla! Ta hand om varandra!

20131223-171816.jpg
Saffransgifflar
20131223-171924.jpg
Kevin &Elton bakar pepparkakor
20131223-171946.jpg
Elton bakar saffransbullar
20131223-172009.jpg
Knäck
20131223-172052.jpg
Julskinka med senap är godaste pålägget
20131223-172141.jpg
saltlakritsfudge
20131223-172159.jpg
Dessa ingredienser blev sedan fantastisk god Rocky Road
20131223-172212.jpg
Mathildas chokladbollar
20131223-172223.jpg
Panacotta
20131223-172233.jpg
Janssons, eller heter det “Wahlmans Frestelse” nu?
20131223-172244.jpg
Kladdkakemuffins
20131223-172256.jpg
Lingonbröd
20131223-172314.jpg
Kristyrbokmärken
20131223-172326.jpg
En liten gran fick ta plats i köket med kristyrbokmärken!
20131223-172337.jpg
Juldukning
20131223-172348.jpg
juldukning
20131223-172404.jpg
Granen i köket
20131223-172529.jpg
Och här ska all julmat stå i morgon!
20131223-172540.jpg
En vacker julgrupp som Elton fick av mormor och morfar

Familj

Pappa griljerar skinkan

Så är det snart dags för jul igen, det är ju löjligt att man alltid blir så överraskad över att tiden går så fort varje år och att julen liksom överraskar! Den är ju exakt samma datum varje år så den ursäkten borde ju inte funka, men faktum är väl att det ofta är så mycket att göra för att man vill bli klar innan jul-och nyår och då går ju dagarna fortare. Ja, så nu är det alltså 5 dagar kvar till jul; dan, före dan, för dan före dan före Dopparedan och bestyren är i full gång. Jag och Elton slog in de sista inköpta julklapparna idag och just nu står George i köket för att griljera skinkan. På söndag ska vi klä julgranen som jag lovat Elton trots att traditionen brukar vara den 23:e, men en dag hit eller dit kan jag strunta i när Eltons ögon tindrande frågar mig när det är dags!

Så mycket som Elton längtar till jul i år har han aldrig gjort förr och nu är det svårt att vänta tills tomten kommer. Nyss upptäckte han också stället där vi lagt alla färdiginslagna paket och där höll han sig ett bra tag för att kika igenom alla klappar innan jag fick honom därifrån. Det är härligt att se honom så förväntansfull och det smittar faktiskt av sig och jag kan känna lite av den där härliga känslan till något man längtar mycket till.

Med tända ljus överallt i vårt hus, doften av nygjord skinka med längtan till den första julknäckemackan med skinka och senap på, alla julklappar klara, katten i knät, en endaste dag kvar att arbeta innan 2½ veckas ledighet och hela familjen frisk så känner jag mig enormt tacksam att få ha det så bra i livet just nu.

//Tacksam och längtansfull

Julskinka
Julskinka
Djur · Hälsa · Träning

Svar på röntgen!

I fredags träffade jag läkaren igen och han kunde meddela att röntgensvaren visade på att jag inte har diskbråck i nacken. Dock verkar en nerv ligga i kläm och han vill veta vad det beror på och har skrivit remiss till magnetröntgen i Uppsala (Madde, känner du för att haka på när jag ska dit vore det ju toppenroligt, kanske vi kan ta en heldag där då? Troligtvis någon gång i januari, återkommer!)

Det är ju bra på ett vis att det inte är diskbråck, men problemen kvarstår ju för det  så faktiskt blev jag nästan besviken när han sa att det inte var det. Hade det varit diskbråck så fanns ju en anledning till mitt onda och något konkret att ta på. Nu vet jag ju inte vad jag ska göra åt problemet iaf! Jag får fortsatt inte träna eftersom han inte vet vad det är för fel och träningen kan göra det hela värre. Promenader och allt som inte påverkar nacken är ju ok, men sen får jag hålla mig lugn.

Jag har ändå ridit då det inte känns som det påverkar det hela speciellt negativt, mer än att jag inte har så mycket kraft i höger arm och kan inte ta i helt, men det funkar ändå. Ikväll är det ridning igen och sen är det ytterligare två måndagar kvar innan vi gör uppehåll för terminen. Det är roligt, även om jag tycker att det blir dåligt med effektiv ridning/träning på våra pass och det är helt klart inte gratis så det blir dyra minuter! Men när jag sitter på hästryggen känns det helt klart värt det och jag stortrivs tillbaka i sadeln igen!

//Stel ryttarinna

Böcker · Familj · Träning

Elton lär sig skriva

Elton har börjat intressera sig allt mer för att skriva och läsa och han längtar verkligen tills han själv kan läsa sina böcker. Härligt för en gammal bokmal som mig att höra som själv började läsa i tidig ålder! Det senaste Elton nu tränar på är att skriva efter en mening som någon annan först skrivit – enligt Eltons dikterande såklart.

Här är ett brev till hans vän Alexander som han skrivit “Den här är till Alexander öppna brevet så får du se” på och på baksidan kan man läsa “Kolla bakom brevet så får du se vad det är bakom brevet”

//Läs-och skrivsugen liten 5 åring!

20131202-110157.jpg

20131202-110225.jpg