Hälsa · Träning

Träning – igen!!

Ja, det blir mycket inlägg om träning, men den utgör en sån stor och viktig del av mitt liv och är en förutsättning för mitt välmående och då blir det många såna inlägg. 🙂

Idag var jag till Naprapaten Marie för 4e gången och de senaste gångerna har jag fått träna i gymmet med henne och det blir bra pass och jag går svettig därifrån och har nästan träningsvärk redan när jag går därifrån! Fokus är på axlar, skuldror och bål – de 3 sämsta områden som därför behöver stärkas upp. Att mina axlar och skuldror är svaga beror till stor del på att jag kompenserar och skyddar nacken som jag haft ont i under flera års tid och med rädsla för att få mer ont så använder jag inte musklerna som jag bör, men det gör ju att jag får mer ont så det behöver korrigeras. Därför är det fokus på dessa områden, men såklart måste jag ändå vara rädd om nacken så den inte blir sämre, men hittills har det gått alldeles strålande galant att hitta en balans. Det är så skönt att känna att jag faktiskt kan använda musklerna igen och känna att jag långsamt kommer bygga upp styrkan – och därigenom minska på värken. En gång för längesedan (så känns det iaf) har jag ju varit väldigt stark i axlar och skuldror och rygg och det skulle vara skönt att återgå till i alla fall en bråkdel av den styrkan igen!

Jag är ju nördig när det gäller statisik och kurvor och att regga mina träningspass, men det ger mig motvation och pepp att hålla igång så här kommer lite bilder över min träning. Visualiserat per år med total tid för min träning samt per månad, men även min totala träningstid de senaste 30 dagarna, samt i detalj vilka slags pass jag avverkat de senaste 14 dagarna. Jag är så glad och nöjd med min träning i år, det är det bästa året på länge och jag ska hålla i den trenden!

Advertisements
Familj · Film · Mat · Roligheter

Kvalitetstid

Igår var jag och Elton på bio och fick en kväll tillsammans bara vi. Det blev en bra kväll då vi först åkte in och åt på Eltons favoritrestaurang O´Learys och sen var vi in till BR så Elton kunde handla nya pokémonkort innan vi gick och såg BIOn. Vi såg “Thor, Ragnarök” som var både spännande och roligt. Vi mötte en fin nyvunnen vän och två av hennes barn som hängde med på bion och det var mysigt att vi blev ett gäng som kunde se bion ihop.

Det blir väldigt tydligt för mig vad som egentligen är viktigt när jag är inne i en period när jag funderar på något mycket, som nu gällande pappa och vad jag kan göra. Jag känner att det viktigaste för mig är min familj och mina barn och att se till att ta vara på tiden med dom så gott jag kan.

Som jag nämnde i mitt senaste inlägg så har pappa ytterligare 3 barn (förutom mig) och totalt har han 11 barnbarn och kunde haft en rik ålderdom med många nära och kära omkring sig om han hade tagit hand om sina relationer. Det har han inte gjort och blir därför näst intill ensam nu när han hade behövt familjen han har kvar runt sig. Det är så tragiskt och sorgligt att det blivit så, men för mig blir det än mer tydligt hur viktig ens barn är och att vad som än händer så måste man vara en sån bra förälder man kan.

På frågan hur man är en sån finns inget enkelt svar, men för mig betyder närvaron mycket. Att finnas där, att se när något är fel, att våga fråga, att förstå och acceptera att det finns saker man inte får reda på som förälder, men att finnas där och skapa förtroende så att ens barn vet att de kan lita på sin förälder vad som än hänt och om de vill berätta så dömer man inte. Att skratta tillsammans med, men inte vara ytterligare en lekkompis, utan att vara en vuxen som drar gränser och skapar trygghet iom det. Att tala om och tydligt visa i eget leverne vad som är rätt och fel i livet, vad som är ens värderingar och hur man är som en god medmänniska.

Så igår var en bra dag som mamma och medmänniska, vi fick en härlig kväll tillsammans och det fyller på “må-bra” kontot rejält!

Familj

Har inte haft lust

Nej, jag har varken haft lust eller ork att skriva på min blogg de senaste veckorna. Anledningarna är flera, men den största är väl att tankar på pappa tar kraft.

Han har snabbt blivit sämre i sin demens och säger själv att han är förvirrad. Han glömmer det mesta och framförallt har han helt glömt (eller förträngt) att mamma är borta. Han kan bara inte acceptera det tror jag så hans överlevnadsinstikt gör så att han förnekar det och verkligen på riktigt inte minns att hon inte finns mer. Han blir helt knäckt varje gång man tvingas berätta för honom att hon inte är bland oss längre och det varierar mellan hur lång tid det tar för hans minne att komma ikapp, men till slut slår sanningen honom som en käftsmäll och han blir lika bestört och ledsen varje gång. Det är så plågsamt att se, dels hans sorg, men även att han alltmer glömmer och tacklar av.

Jag följde med honom till läkaren förra veckan och vi spenderade 1,5 timme inne hos läkaren för diverse undersökningar och provtagningar. Bl.a. så gjorde läkaren ett minnestest som ett första steg i en demensutredning, men när det handlar om prestation så skärper sig varenda cell i pappa och han klarade minnestesten lika bra som en normalt fungerande person. Trots detta så kunde läkaren konstatera att det är sisådär med hans minne för flera gånger under den tiden så pratade pappa om mamma som om hon fanns bland oss, även om vi alldeles nyligen påmint honom om att så var det ju inte…

Ett steg närmare att lösa den något besvärliga situation som nu finns är att vi har kommit överens om att han ska få hemhjälp. Iaf ska de se till att han tar sin dagliga medicin – som han måste ta för sitt hjärta. Sen har jag också slängt in en beställning av städning var trejde vecka för det är ett absolut måste!

Vi väntar på att det ska dyka upp en lämplig lägenhet inne i Edsbyn så att han kan flytta dit och samtidigt som jag tycker det vore skönt, så längtar jag inte precis efter att få hjälpa till att flytta ur ännu ett stort hus som ligger långt åt helvete igen. Jag gjorde ju det bara för ett par år sedan och det tog kraft – och tid och nu kanske det snart är dags igen…

Just nu är det ju bara jag som kan fixa med detta. När det gällde mamma så hade jag min halvbror på mammas sida att ta stöd och hjälp av vilket nog var det som gjorde att jag klarade mig så pass bra ändå, men nu med pappa är jag ensam. Eller ja, jag har ju 3 halvbröder även på pappas sida, men de vill nog inte på något vis ha något att göra med pappa (pga olika anledningar) så dom kan jag inte räkna med.. Jag får dra detta lass själv är jag rädd och det går tyvärr ut över mig och min ork och min familj.

Jag har ju nog med “egna” problem med än det ena och än det andra så jag hade klarat mig alldeles utmärkt med bara det och hade inte behövt detta som toppen av isberget precis… Men man får väl inte välja, utan anpassa och förhålla sig bara…

Familj · Hälsa

En vanlig dag och sovrutiner

Mina “stekare“! 💕


Har haft en skön dag med mina killar och även om vi inte håller sams hela tiden så går det bra för det mesta. 🙏🏻 

Mille har varit hemma med mig hela dagen och vi har haft besök av våra fina vänner en stund. Elton har varit på kalas nästan halva dagen, ja, faktiskt i 6 timmar!!! Nu har han precis kommit hem och skiner som en sol så kalaset var nig toppenbra av att döma på den glada minen jag fick när Elton kom upp och sa hej och godnatt till Mille. 

Ja, för nu sitter jag intill Milles säng sedan 50 minuter och väntar på att han ska somna. Två gånger har vi varit upp på toaletten för att han “är bajsnödig”, men båda gångerna var bluff och bara påhitt av honom för att slippa sova! Nu börjar jag bli rätt less och irriterad på att sitta här och vänta och känner att jag gärna spenderat en lördagkväll på annat sätt!!!

Att lära honom att somna själv kommer bli ett omfattande projekt som kräver både uthållighet, kraft och tålamod, inget av dessa besitter jag för tillfället så det får vänta! Tills dess får jag väl sitta här och vänta helt enkelt! Det blev iaf något enklare för ett par veckor sedan när jag kom på att jag ju kan ta telefonen med upp pch kolla på något avsnitt i någon serie jag följer medan jag väntar, då går ju tiden fortare. Innan dess har jag bara suttit och stirrat in i mörkret och bara räknat minuterna liksom. 

Det sista är kanske det mer hälsosamma dock för det blev ju liksom tid för eftertanke på så sätt och det är inte så ofta man får den tiden annars! Eller så kan jag ju skriva ett blogginlägg medan han kommer till ro… som nu!

Sov, slumra in, lilla vän, låt sömnen bli din… 🙏🏻